Lika flygande som jag var dagen efter operationen, lika hårt landade jag dag 2! En riktig magplask och den sved!   

Vaknade 6.15 av ett gnisslande och sedan sattes det igång och borras på våningen ovanför! Hallå! Har inte jag kommit hit för att få lugn och ro och vila ut? Har jag missuppfattat detta? NU förstod jag varför det satt en lapp på nattduksbordet med "Om du vill ha lugn och ro" och i denna satt ..... 2 öronproppar!!! HA HA, garvar än när jag tänker på detta! Det var ju typiskt att de precis nu höll på att renovera övervåningen! Den lugna, tysta tillvaron jag trodde jag skulle få kunde jag ju glömma!     

Nu insåg jag vilken effekt morfinet haft! Denna dag var smärtan molande och stramande och vilken trötthet! Fick besök av 2 underbara arbetskamrater vid lunchtid och det var skönt att snacka jobb! Men jag blev jättetrött snabbt och fick ta en returbiljett till sängen för att vila. Tack gode gud för denna sköna säng! Några knapptryckningar så låg man så skönt att man tänkte att härifrån tänker jag INTE gå upp inom den närmaste tiden! 

Fick besök av barnen och exet  lite senare och det värmer i hjärtat, tänk om man hade varit helt ensam! Vad fruktansvärt det hade varit! Tack gode gud för mina underbara barn och släktingar och goa vänner som även de kom senare på kvällen. Så tacksam att jag har er!    

Jag låg ju i ett dubbelrum så tanken slog ju mig att jag kunde få sällskap när som helst! Och det fick jag! Senare den kvällen kom en jättegullig dam som jobbat på sjukhuset innan hon blev pensionär. Vi hade jättetrevliga samtal (fast det undrar jag ju förstås om hon tycker, jag var mest trött och bidrog kanske inte så mycket till ett intellektuellt samtal)   

Nästa morgon vaknade jag och kände mig utsövd! Det var länge sedan!   

Dessa dagar på hotellet fann man sig snabbt i rutinerna:

7.30  frukost

11.30 lunch

16.30 middag

19.30 kvällsfika

Det kändes som att det enda man gjorde var att sova, äta, vila, äta, vila och äta lite till.... Inte för att jag hade någon direkt aptit men något litet gick ju  ner. Tänkte att man måste ju äta, så blir man piggare fortare. Hallå, är det inte något som mamma lärt mig?? Det är det säkert, den kvinnan har lärt mig en massa bra saker   

Strax före lunch kom sjuksköterskan och talade om att jag fick åka hem! VA? Redan? Men jag har ju börjat gilla att vara här ju! (men det sa jag inte förstås!) Får man ta sängen med hem?? Nähä!! Det får väl bli den trista good ol' bed at home!   

Så jag traskade ned till kirurgmottagningen för att kolla såret och omslaget och ta bort dränet.... mamma mia! Kommer detta att göra ont? Jag kan ju bara säga att det var ju kanske inte det mysigaste jag varit med om! DET kändes! Blev alldeles kallsvettig och yr i knoppen, ändå har jag ju ingen känsel där bröstet suttit.... Nu fick jag mig en ordentlig titt på hur det ser ut! Fick dra efter andan för att inte brist ut i gråt! Det såg för jävligt ut rent ut sagt, även om sköterskan tyckte allt såg jättefint ut men mitt bröst är ju borta, det är platt!   Jag visste ju allt detta egentligen men det går inte att förbereda sig för hur det känns! En stor sorg sänkte sig över mig och jag vet att jag fick en återbesökstid måndagen därpå för att kolla att allt var bra, sedan ville jag bara därifrån!

Gick tillbaka till hotellet, rakt in i mitt rum och satte mig på toaletten och storgrät!!   Fy, vad jobbigt allt kändes där och då!

Nää, här kan man ju inte sitta hela dagen, så det var bara att tvätta av sig och snyta sig och börja packa ihop sakerna! Nu kändes jag faktiskt att det var skönt att komma hem, få vara hemma och bara göra det man vill och när man vill, skön känsla!

Lite lunch fick jag allt innan jag skulle prova ut min "kudde" som jag ska ha som "fejk-bröst" tills jag får min riktiga protes utprovad. Kändes riktigt bra att fylla ut den sidan   

Träffade ett härligt och glatt gäng människor som bodde på hotellet och som fick cellgifter och strålning för sin cancer. En mycket vis man sa till mig att "kom ihåg att skratta så ofta och  mycket du kan! Det hjälper även när det är som jävligast!" Han levde verkligen som han lärde! Han berättade att han skulle ringa frugan när han var på sitt rum och då satte de igång och borra rejält och han fru blev helt förskräckt och undrade var han var! "Jaa, på mitt rum och jag har öronproppar men det är klart, de kan jag ju inte ta på mig nu, då hör jag ju inte alls vad du säger!" Vilken härlig humor! Han fick mig verkligen att skratta!    Hoppas jag träffar dessa människor mer framöver!

Fick skjuts hem av en vänlig själ och vilken förvirrande känsla! All denna hemtrevnad och trygghet men samtidigt helt vilsen! Ingen sjuksyrra att ringa på om jag behövde fråga något. Men detta kommer att blir görbra! Det är ju trots allt mitt hem och här trivs jag!   

Nu har jag skrivit av mig för denna gång. KRAM allihop och vi ses i nästa!   

 

karin

20 december 2010 20:51

Oj! Vad dina tankar och skrivande är påverkande!!
Kan leva mig in i dina känslor!!
Du borde skriva en bok!!
Många kramar Karin

 

Anna

20 december 2010 21:56

halkade in här av en slump
vill skicka en massa styrkekramar
&
julefrid

http://en-helt-ovanligt-vanlig-mamma.bloggplatsen.

 

Malin Golve

20 december 2010 22:04

Vilken resa du har gjort, gör och kommer göra!
Jag önskar dig all LYCKA och VÄRME i framtiden.
Kämpa på! Du är jäkligt duktig och stark må jag säga som orkar dela med dig mitt i livets orkan.
Helt plötsligt blev MIN vardag inte så jäklig ;)
Jag ska tänka på dig nästa gång jag gnäller över skitsaker.

http://www.malingolve.se

Tea

21 december 2010 19:57

Tack Malin! Roligt att den berör! Detta har blivit en ventil för mig, så skönt att få ur sig allt som snurrar i huvudet! Ha det så gott själv! KRAM

 

sanna

20 december 2010 22:30

tänker på dig, massor . hoppas du mår bra och finner kraft och styrka av all kärlek du har runt omkring dig, var rädd om dig. kramkalas

http://www.sannaengstrom.bloggagratis.se

 

Madde

20 december 2010 22:32

Väldigt fin och rörande blogg! Jag hoppas du blir bra!

Min Farmor dog i cancer så vet hur hemskt det är med en anhörig som har cancer =(

Sänder dig och dina nära och kära en stor kram

http://maddiiee.bloggplatsen.se

Tea

21 december 2010 20:30

Tack Madde! Det värmer! ´Ha en riktigt härlig jul! KRAM

 

malin

20 december 2010 22:46

fint skrivet och väldigt fin blogg!

http://mla.bloggplatsen.se

Tea

21 december 2010 19:54

Tack Malin! Roligt att höra! KRAM

 

sanna

21 december 2010 09:27

jag klicka runt efter bloggar
& så hittar jag din.
du skriver verkligen super bra & man kan leva sig in i dina känslor och hur du har det!

jag hoppas på att du kommer fortsätta kämpa!
för om du fortätter med det du gör,
kommer du gå långt!

kommer följa din resa! kram!

http://ssannathaone.bloggplatsen.se

Tea

21 december 2010 19:54

Tack Sanna! Jätteroligt att höra att den berör och är lätt att ta till sig! Jag kämpar på! Ha en riktigt härlig jul! KRAM Tea

 

Eva Larsson

21 december 2010 10:02

Måste säga att men verkligen kan leva sig in i det du skriver.Kämpa på Tea.......jag minns dig som en tjej med massor av styrka. Jag hoppas vi kan träffas en gång sedan, när jag besöker min gamlam hemstad.
Hoppas att du får en fin Jul och ett Gott nytt kanonår, efter allt du gått igenom.
Många kramar
Eva

Tea

21 december 2010 19:52

Tack goa Eva! Det hoppas jag med! Hör av dig när du är i krokarna, och ha en riktigt härlig jul utomlands! KRAM Tea

 

BitchigSnigel

21 december 2010 12:06

Måste bara säga att jag beundrar dig för din styrka!
Fortsätt skriva och jobba på!

Massa kramar till dig och dina nära!
mvh Madde

http://bitchigsnigel.bloggplatsen.se

Tea

21 december 2010 19:51

Tack Madde, det var roligt att höra! Har inget val, klart man kämpar på :)
KRAM tea

 

maritastenberg@hotmail.com

21 december 2010 12:20

Håller verkligen med alla andra som skrivit i din blogg. Hoppas att du finner styrka hos dem som betyder något, att du tar emot all hjälp du erbjuds från alla håll och kanter, en vacker dag så slutar det haha. Kämpa på, Tea, skriv ner dina tankar, är säkert ett bra medel att gå framåt i livet! Kram Marita

Tea

21 december 2010 19:50

Tack Marita! Det gör jag verkligen och jag är omgiven av så många underbara människor så det är bara att tacka och ta emot, även om det är svårt ibland... man tycker ju att man ska klara allt själv. Ha de så gott och tack för att du tog dig tid att läsa bloggen. KRAM Tea

 

mikaelan.bloggagratis.se

21 december 2010 14:21

Jag var med om samma sak 2008.. Jag som var så ung trodde aldrig att detta skulle drabba mig..men det gjorde det :(

Var stark!!!!!!!

Tea

21 december 2010 19:48

Tack, det ska jag verkligen försöka vara! Det finns inte något annat val :=)

 

Nina

21 december 2010 21:56

hej Tea!
Helt otroligt hur bra du skriver:)
Jag håller med de andra. DU BORDE SKRIVA EN BOK OM DETTA!du förmedlar känslor otroligt bra:D. Jag kan känna din lättnad efter operationen och hur du överlevde den. Skithäftigt. Kämpa på och skriv en fortsättning.
Kramar Nina

Tea

22 december 2010 08:23

Tack Nina, det är jätteroligt att höra! Men att skriva bok känns fjärran, men man ska aldrig säga aldrig, det har man ju lärt sig :)

Sköt om dig! Massa kramar, Tea

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

THINK PINK       Evigheter sedan jag var här.... Jag kan inte förklara varför jag inte skrivit - antagligen bara behövt ta ett break från det hele, inte vet jag! Det har hänt sååå mycket i mitt liv och min kropp sedan sist! Vet inte var jag ska...

    Looooong time no see.... Tänkte först dela med mig av en sång som jag är helt förälskad i just nu, det är bare å klicka igång den och lyssna och njut medan du läser resten        Det har varit mycket omkring mig senaste tiden och jag ...

Looooong time no hear!     Vilken underbar sommar det har varit och ÄR! Det är så skönt att jag också kunnat njuta för fulla muggar, även om jag inte är så stark fysiskt eller psykiskt som jag gärna ger sken av  Har haft 2 härliga semester...

      Jösses, vad tiden far i väg fort! Känns som jag var  här alldeles nyss...      Det har varit otroligt mycket tuffare att komma tillbaka än jag någonsin trott! Denna gång tog det nästan 2 veckor innan jag var något sånär stadig på ...

      Jag vill börja med att TACKA för all support, stöd jag fått och får av min familj. JAG ÄLSKAR ER av hela mitt hjärta!    TACK för mail, tankar, värme jag fått av er underbara,varmhjärtade medmänniskor omkring mig. Tack för NI finns! ...