nu är ju sommaren här och nu ska ju du bara se frammåt,skönt väder och du ska se att det löser sig...mvh Lars

kram lars

God Morgan Tea!

Det är okay att känna att du inte är glad just nu och att allt är lite tungt MEN så länge du tänke positivt minst 4 gångar i veckan så kommer du att klara av detta.
Jag hade också en pickline och mådde väldigt dåligt under behandlingstiden men, allt gick som det gick och innan du fatta det, kommer den första efterkontroll. Jag önskar dig och alla andra här lycka till. I really hope your journesy through cancer goes as goes quickly as possible and that soon you are able to enjoy life again. Many hugs and good wishes xxx

Hej Christina! Tack så hemskt mycket för ditt inlägg! Det är jätteintressant för mig att läsa även om hur andra i min sits har/har haft det under sin behandlingsperiod. Intressant att din behandling är "tvärtom" mot min. Säkert någon mening med detta också :) Jag som hoppades att Taxotere-behandlingen inte medförde illamående! Min första cellgiftsbehandling var inte lika tuff som denna andra. Om du vill kan vi mailas: sg_team@hotmail.com
KRAM till dig. Jag önskar dig all lycka på "din" resa! /Tea

Tack alla underbara människor som läser bloggen och skriver till mig. Jag är jättetacksam och rörd och berörd av era ord

Hej Tea! Min mamma hade läst om dig i BT, själv bor jag inte kvar i BT området även om jag är född i Borås och nu har jag för första gången läst din blogg. Jag kommer att följa den framöver för och i mångt och mycket är det som att läsa om mig själv. Jag blir 50 i år, har en son på 12 år och opererade bort mitt högra bröst den 7:e december, jag hade dock turen att inte ha någon spridning till lymfknutorna. Tumören var dock aggressiv och jag rekommenderades cellgifter (och sedan blir det antihormoner). Jag fick min piccline den 24/1 och första cellgiftsbehandlingen den 25/1. Jag såg ditt upplägg för behandlingarna och det är lite annorlunda, då jag fått börja med taxotere och ska få FEC de 3 sista behandlingarna. Jag ska få min tredje taxotere behandling på tisdag, skönt att det är den sista av den sorten men fasar lite samtidigt då det för mig var mycket jobbigare efter andra behandlingen än efter den första (mindre illamående men mera trött och ont överallt). Denna vecka har varit bra och nu ska det börja om men det är väl bara att bita ihop, jag gör ju det här för att minimera risken att dö i "förtid" om någon cancercell letat sig ut i kroppen. Det är hemskt att så många drabbas vilket man märker nu när man har drabbats själv. Jag var på mammografi i september 2009 på remiss eftersom jag hade känt en knöl i armhålan. Allt var dock OK men mammografiläkaren var mer än otrevlig och muttrade om att man ska inte raka sig för då kan man få infektioner som gör lymfknutorna stora och att antal gånger upprepade hon att man ska inte hålla på och känna på sig själv. Hon fick mig att känna mig som världens hypokondriker och sköterskan bad om ursäkt för hennes beteende men sa tyvärr inte att fortsätt känna på dig själv. Efter detta blev jag slarvigare med att kolla mina bröst och när jag i augusti 2010 kände en knöl rationaliserade jag genast bort den som något ofarligt - jag har ju nyss gjort en mammografi och jag hade inte lust att riskera råka ut för den otrevliga läkaren igen. Nu sökte jag läkare först i november, dumt nog!! Det blev snabba ryck till ny mammografi och nu var det inte tal om hypokondri utan snarare varför har du väntat tre månader! Ja man kan ju inte göra något ogjort men hade jag sökt läkare i augusti kanske jag kommit undan med endast operation och antihormoner. Nu blev det mycket skriverier om mig själv det var inte meningen. Tack för att du delar med dig av dina tankar. Kämpa på! You are not alone. Och om någon annan läser det här uppmanar jag till att ofta känna på sina bröst och söka omedelbart om något är avvikande, även om man nyss gjort en mammografi. Kramar Christina i Värmland

Såg tidningsartikeln och vi ville skicka bamsekramar till dig och din familj

Hej Tea!Här kommer ett inlägg från någon som du inte träffat på väldigt länge, kanske si så där 12-14 år.. Såg artikeln i BT och det var ju Du, Tea så full av skratt och energi som alltid! Har nu läst din blogg, fantastiskt att du orkar skriva och samtidigt härligt att du kan sätta ord på dina tankar som flyger omkring!Du är en kämpe och med ditt sprudlande jag kommer du att vinna kampen! Många kramar till dig från mig!:-)

Hej min goa Tea!!
Det är fantastiskt stärkande att läsa din blogg. Du är fantstisk som delar med dig och dessutom med din stora potion av humor samtidigt som det även lyser igenom av äkta sorg. Du är en fantastisk person Kramar i mängd Din vän Mari-Ann´

Hej Thea!

Lycka till med ALLT! Du är helt fantastisk! På ett sätt kan jag förstå att Du ser fram mot dessa "hemska" behandlingar. Du vet at Du har många med Dig på resan, så fortsätt kämpa på i samma stil! Fram igenom får vi hitta på något skoj. KRAMAR i mängd Mari-Ann´med gubbe

Skrev ett inlägg på annan sida, men vet ej om det kom fram. Tea jag hoppas Du förstår att Du är till hjälp för många med bröstcancer genom ditt skrivande och kanse för dig själv också. Du är tuff och stark även om jag förstår att det finns många andra känslor också. Kram och allt gott Tea och massa hälsn Mari-Ann´