Jag vill börja med att TACKA för all support, stöd jag fått och får av min familj. JAG ÄLSKAR ER av hela mitt hjärta!   
 
TACK för mail, tankar, värme jag fått av er underbara,
varmhjärtade medmänniskor omkring mig. Tack för NI finns!

Jag vill även tacka en mycket speciell vän för all uppmuntran jag fått (you know who you are):

Tack för alla fantastiska
blommor. De värmer och lyser upp mitt sinne.

TACK min älskade kollegor. Man kan inte ha bättre och mer omtänksamma kollegor än jag har! Jag saknar er! Tack för presenten! Den ska jag ta itu med så fort jag känner jag kan njuta tillräckligt av den och DET blir
SNART!!!   

Sussi Q   Du är bäst! Du vet vad du betyder för mig! Man kan inte ha en bättre hjärtesyrra! Tack för du finns!

Igår bar det iväg till sista cellgiftsbehandling!!! Jag vågade knappt uttala det!   

   
Det är så overkligt! Sista gången dessa gifter droppas in i minven och in i min kropp. Sista gången för alla biverkningar (åtminstone av dessa sorter!)

Så jag förberedde kroppen på gifterna. 2 x 16 tabl kortison i vanlig ordning i 3 dagar. Nu är jag så speedad så sömnen infaller ju inte som den ska. Får vara glad om jag får 2-3 tim sömn/natt nu. Alltid något!   

Bli inte förvånade om ni råkar på mig någonstans just nu och jag är som ett stoppljus i ansiktet med virrig blick och pratar fort hehe....     

Helt ärligt har det varit tufft att komma tillbaka efter förra behandlingen. Jag är nu övertygad om att gifterna liksom späds på för varje gång och återhämtningen blir längre och längre.

Denna gång har jag inte haft någon ork att jobba alls! Det gör ont i mig och jag saknar mitt jobb och mina
härliga arbetskamrater!

Det är större konflikt än någonsin mellan mitt huvud och min kropp! Huvudet vill MASSA saker men kroppen är inte ens med på samma tåg!!!   

Jag har fått tänka om radikalt! Jag har tvingats lära mig att lyssna på min kropp! Ett scenario när jag är som svagast några dagar efter behandlingen;

Jag vaknar och sitter upp en stund för att yrseln ska gå över innan jag vågar mig upp på stapplande ben. Jag gör allt jag kan för att inte svimma på väg till toaletten eller när jag sitter där. Huvet ner mellan knäna om allt svartnar!

Det får vara snabba ryck! Fort tillbaka till sängen och vila! Himmelrike att lägga sig ner! Så är dagarna närmaste veckan, planera allt minutiöst så jag inte
svimmar. Dessa dagar är det t o m jobbigt att tugga maten. Puré är inget alternativ, så mycket yoghurt blir det!   

Denna gången har jag haft halvbra dagar den sista veckan. Det värsta med dessa är att så fort jag känner mig lite starkare vill jag så mycket, då orkar jag bara inte vila så mycket utan tar säkert ut mig för mycket. Detta får man givetvis betala dyrt för! Jag passade nämligen på att dammsuga lite en sådan här "halvbra" dag och dagen efter släcktes energin av i min kropp fullständigt! Ungefär som kroppen sa åt mig att jävlas du med mig, så jävlas jag tillbaka 100 gånger värre! Se vem som bestämmer!   

Så det är här jag har fått tänka om och har insett att allt måste gå i ett lugnare tempo. Jag måste låta min kropp ta igen sig efter alla pärser den trots allt gått och går igenom. Det är ju ingen influensa jag åkt på precis.

Med sorg i hjärtat insåg jag denna gång att jag inte orkar jobba alls, vilket för mig känns helt främmande! Jag kan i dagsläget inte planera någonting framåt med
tanke på att jag inte har en aning hur jag mår och vad jag orkar med. Detta känns ju jättekonstigt också!   

Jag har i alla fall tänkt så här; Jag är helt sjukskriven av min läkare juni ut. När jag hämtat mig ordentligt (jag lovar!) så ska jag börja jobba halvtid och om det behövs, öka sakteliga till 6 tim osv i juli. Sedan har
ju kontoret stängt 2 veckor i mitten av juli, så det blir en mjukstart! 

Det konstigaste för mig är att trots att jag känner mig helt dränerad så säger folk som jag träffar att jag ser väldigt pigg ut, ingen kan tro hur trött och sliten jag egentligen är! Syns inte det? Syns det inte hur utmattad och sliten och trasig jag är? Eller är vi funtade så att man inte säger det till någon som går igenom det jag går igenom för att inte göra dem
ledsna? Nåväl, det är ju givetvis roligare att höra att man ser pigg ut!   

Jag har fått fjun på hela huvudet! Tydligen gör denna
Taxotere-behandling inte att jag tappar det igen (än i alla fall). Pratade men min sköterska om detta igår på Onkologen och hon trodde att mitt "nya" hår kommer att växa ut nu. FATTAR NI??    Det känns så himla
roligt så jag kan skutta högt varje gång jag ser fjunet i spegeln! ÄNTLIGEN! Vad jag har väntat! Just nu ser det ju ut som en baby-skalle men vad gör det???

Jag är överlycklig! Det ska bli såååå spännande och se hur mitt nya hår kommer att se ut! Givetvis drömmer jag om ett tjockt, lockigt guldskimrande hår. KEEP
DREAMING GIRL!   

Man kan ju leva på hoppet ett litet tag till....

Jag fick ett brev från Sahlgrenska Sjukhuset häromdagen där de meddelade att de mottagit en remiss från min onkolog-läkare ang bröstrekonstruktion! YES! Jag vet att det är långa väntetider och jag ska vara glad om jag får detta gjort innan nästa sommar! Det är långt dit men det är som
det är, det är många som drabbas och alldeles för få läkare som gör detta. Och har man inte möjligheten att söka privat får man ställa in sig i ledet!

Det är nästa spännande del av min bröstcancer-resa! Den ser jag verkligen fram emot.

Vad som kommer att hända nu framöver är att jag i 1 års tid kommer att få antikroppar i droppform var 3:e
vecka. Detta tar en halvtimma och ger inga biverkningar. Lätt som en plätt   

Sedan ska jag börja ta anti-hormoner i tablettform i 5 år. Dessa kan ge biverkningar som liknar klimakteriebesvär! Blir dessa FÖR påtagliga,
tänker jag säga till så jag får annat!   

Jaa, hörni, det känns konstigt att skriva detta men nu har jag kommit till slutstationen när det gäller cellgiftsresan! Jag tänker fortsätta att skriva av mig här om mina eskapader. Detta är ju mitt sätt att få ur mig mina tankar och rädslor och funderingar och aggressioner, så sååå lätt blir ni inte av med mig!   

Eva från cancerkursen, hör gärna av dig! Vi kan väl träffas och prata?

Då säger jag: PUSS & KRAM heeeeela dan!   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

THINK PINK       Evigheter sedan jag var här.... Jag kan inte förklara varför jag inte skrivit - antagligen bara behövt ta ett break från det hele, inte vet jag! Det har hänt sååå mycket i mitt liv och min kropp sedan sist! Vet inte var jag ska...

    Looooong time no see.... Tänkte först dela med mig av en sång som jag är helt förälskad i just nu, det är bare å klicka igång den och lyssna och njut medan du läser resten        Det har varit mycket omkring mig senaste tiden och jag ...

Looooong time no hear!     Vilken underbar sommar det har varit och ÄR! Det är så skönt att jag också kunnat njuta för fulla muggar, även om jag inte är så stark fysiskt eller psykiskt som jag gärna ger sken av  Har haft 2 härliga semester...

      Jösses, vad tiden far i väg fort! Känns som jag var  här alldeles nyss...      Det har varit otroligt mycket tuffare att komma tillbaka än jag någonsin trott! Denna gång tog det nästan 2 veckor innan jag var något sånär stadig på ...

  fantastisk låt....      Den sista veckan innan min 5:e behandling var kanon! Nu är ju allt relativt - jag kommer faktiskt inte ihåg hur det känns att vara "som vanligt" - jag menar, full styrka, smaklökarna på plats och suget efter allt ...