2:a advent idag. I morgon är det operation! Nu är orosknutan i magen större än någonsin.... IMORGON!! Fattar du? Näää, det gör jag INTE! Kanske är det tur, annars hade jag väl varit ett skakande löv i ett hörn.... Det är nog ett sätt att klara av situationen, att skjuta de "djupaste" tankarna ifrån sig. Stod och packade en väska jag ska ha med mig till sjukhuset tidigare idag och det kändes som jag skulle iväg och resa!   

Det kan man väl lugnt säga att jag ska också.... en resa jag aldrig gjort förut... känns som om någon satt en ögonbindel på mig och jag har ingen aning om vart jag ska!  Skrämmande men samtidigt en hisnande tanke...

Hur kommer det att kännas sen? När all oro och sömnlösa nätters virrvarr av tankar släpper? Kommer alla reaktioner då?    Det här kommer att bli intressant på det viset, ska försöka skriva en liten rad varje dag (när jag har tillgång till dator förstås) om vad jag går igenom - mest för min egen skull. Kan vara kul att läsa någon gång i framtiden när man sitter och funderar över den här resan jag gjort...

Nu får jag dyka in i duschen och förbereda mig för morgondagen.... See you folks   Känner mig omhuldad av er omsorg ! Tack!