"Det drabbar inte mig?!?!"

Vad tiden går fort?!? Det är snart 3 veckor sedan min första cellgiftsbehandling och jag mår prima! Det tog några dagar att hämta sig från magsjukan förrförra helgen, fy sjuttsingen vilken pärs det var!    Har nog aldrig varit med om den svaghet som genomborrade min kropp, helt förlamande! Bara att stå upp i några minuter kändes som ett sprinterlopp (inte för att jag kutar så mycket i vanliga fall men man kan ju föreställa sig). Så när styrkan började komma tillbaka och jag kände att jag faktiskt orkade stå upp längre och längre för varje gång tills jag faktiskt stod och lagade mat utan att behöva gå och lägga mig, DÅ kände jag att livet återkom!   Detta blir bra, tänkte jag! Torsdagen var egentligen den dagen då jag kunde gå ut och gå lite utan att pusta och stånka ihjäl mig   

Det enda mörka molnet på min nu så ljusblå himmel var förstås HÅRAVFALLET! Nu snackar vi inte några extra hårstrån på borsten! Näää, fy sjutton vad mycket hår jag började tappa!

Det går inte att förklara hur detta känns, man blir alldeles kall och livrädd!    Fast jag vet att detta skulle komma vilken dag som helst, så går det inte att förbereda sig på känslan av att tappa det! Det formligen rasade av i stora tussar, så det var med mycket blandade känslor jag såg fram mot/fasade för fredagen! Samtidigt som det var med stor sorg jag bestämde mig för att klippa/raka av det, så kändes det som en lättnad. Jag hade aldrig klarat av att se på hur det ramlar av tills jag blir helt flint! NO WAY!   

Sussi Q anlände med saxarna i högsta hugg men med sorg i ögonen. Detta var inte lätt för henne heller, det märktes. Vi pratade igenom det och jag klargjorde för henne hur jag kände. Jag tror det var lättare för henne att göra detta när hon visste hur jobbigt det var att tappa så mycket som jag gjorde, framförallt när hon såg hur mycket det ramlade av! Vårt motto blev: "Bättre att förekomma än att förekommas!!" Och det skålade vi på!  

Sedan var det bara att sätta igång!

Åhh, mitt hår!!!  

När vi kommit så här långt var jag helt tom! Nu var det bara att köra på. Det måste klippas kortare för att trimmern ska ta det sista, tänkte kapa det så kort det bara går! Lika bra det!

"Antar jag kommer att se ut såhär när det vuxit ut lite i sommar.... "

Efter detta tog trimmern resten.....

Vi skrattade och var allvarliga om vartannat genom hela proceduren. När allt var avrakat, tittade jag och kände mig... utlämnad, naken och FUL!

Det kändes något bättre när jag provade peruken....

Det är bara att vänja sig, vad har jag för val? Peruken är faktiskt jättefin! Det känns som man har en nätmössa på sig men vad gör det? Jag behöver i alla fall inte vara "naken" när jag går ut, det är så kallt om huvudet nu också! Första natten frös jag om huvudet! Bara det kändes konstigt!   

Detta tar tid att vänja sig vid men jag kommer att göra det!

Jag sänder alla som läser en VARM KRAM för er omtanke och vackra ord! TACK! Jag är så glad att jag har er!

Imorgon är min 2:a behandling! Får se hur det blir denna gång, bara att förbereda sig på det värsta så kan det bara bli bättre   

Ta hand om er och varandra!   

 

ciara

1 mars 2011 10:29

Ja,du Tea gumman!
Måste bara säga att jag tycker du är helt fantastisk!
Jag förstår dej så väl.Mamma tappade oxå sitt hår med vånda.Och trots sorgen över orsaken så är det tur man kan skratta i mellanåt. Vi blev som två barn i en godisbutik när hon skulle välja peruk.
Hår är ju ganska "stort"för oss kvinnor;)Men du är precis lika söt utan med..
Idag finns det ju så fina peruker.Och din var jättefin;)
Massor av Kramizar till dej Tea/Ciara

http://www.vofflans.blogg.se

Tea

1 mars 2011 12:27

Tack gumsan

 

Camilla

1 mars 2011 11:13

Massa styrke kramar till dig! Slår vad om att du kommer se riktigt snygg ut i peruken också! Kan bara föreställa mig hur jobbigt det måste vara. Massa kramar från mig o Liam <3

http://camillatill.blogg.se

Tea

1 mars 2011 12:28

Tack Camilla! Det blir nog bra när jag vant mig :) KRAMA Liam från oss alla

 

Katjah

1 mars 2011 20:36

Det är hemskt när man tappar sitt hår. Kan inte ens föreställa mig det. Man ska se från det positiva sidan. Det går åt rätt håll när illamåendet börjar försvinna och medicinen funkar :)
Du ser jättefin ut i din peruk!
Kramar från oss

 

nina

1 mars 2011 20:50

Hej !
Pruken var jättesnygg:-D
En vårkram från mig
Nina

 

teastankar

2 mars 2011 07:38

Tack allihop för era värmande ord <3<3<3 Det tar nog ett tag men visst kommer jag att vänja mig :)
KRAM Tea

http://teastankar.bloggplatsen.se

 

Eva T

6 mars 2011 08:56

Vad skönt att du mår lite bättre och kan vara på benen lite ..Fy vad jag led med dig när du åker på magsjuka dessutom ...Är det inte tillräckligt!!Peruken är hur fin som helst. Du blir jättefin i den vännen. Soliga söndagskramar Eva

Tea

10 mars 2011 09:48

Tack Eva! Jag trivs bättre och bättre i den, den är fin börjar jag tycka :) KRAM

 

anna

3 mars 2013 22:46

För mig var håravfallet en baggis jag hade ju hört att det skulle bli så tjockt och fint när det kom tillbaka. Nu har det gått 1 och ett halvt år sen min sista cancerdiagnos samt behandling men håret kommer ej tillbaka. Det var mindre kul.

 

Camilla

1 maj 2015 18:03

Rekommenderar varmt TRX2 håravfallsbehandling som verkligen hjälpt mig att återfå mitt tjocka hår!

http://www.trx2.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

THINK PINK       Evigheter sedan jag var här.... Jag kan inte förklara varför jag inte skrivit - antagligen bara behövt ta ett break från det hele, inte vet jag! Det har hänt sååå mycket i mitt liv och min kropp sedan sist! Vet inte var jag ska...

    Looooong time no see.... Tänkte först dela med mig av en sång som jag är helt förälskad i just nu, det är bare å klicka igång den och lyssna och njut medan du läser resten        Det har varit mycket omkring mig senaste tiden och jag ...

Looooong time no hear!     Vilken underbar sommar det har varit och ÄR! Det är så skönt att jag också kunnat njuta för fulla muggar, även om jag inte är så stark fysiskt eller psykiskt som jag gärna ger sken av  Har haft 2 härliga semester...

      Jösses, vad tiden far i väg fort! Känns som jag var  här alldeles nyss...      Det har varit otroligt mycket tuffare att komma tillbaka än jag någonsin trott! Denna gång tog det nästan 2 veckor innan jag var något sånär stadig på ...

      Jag vill börja med att TACKA för all support, stöd jag fått och får av min familj. JAG ÄLSKAR ER av hela mitt hjärta!    TACK för mail, tankar, värme jag fått av er underbara,varmhjärtade medmänniskor omkring mig. Tack för NI finns! ...