Mina tankar och mitt hår....

"It's my life! It's now or never! I ain't gonna live forever, I just wanna live when I'm ALIVE!"

Det har nu snart gått 2 veckor sedan 1:a behandlingen och många symptom och biverkningar har börjat att blekna för var dag. Inte alla dock, men jag har faktiskt börja känna mig något sånär "normal" igen!   Har faktiskt kunna äta det mesta - utom mina RIKTIGA  svagheter i livet;

Kaffe ...

Mörk choklad...

Ett glas rött!!

Ingenting av detta tilltalar mig längre!    Detta som alltid varit såååå himmelskt gott! Tänk vad förändrad man kan bli! Jag kan ju inte påstå att någonting egentligen smakar himmelskt, men det mesta går an och det är ju en fantastisk förbättring från 1:a veckan!   

Just som jag började känna mig som en människa igen..... så åker jag på magsjuka!!    Det finns inte ord för vilken helvetesnatt jag hade natten mot måndag. En bråkdel av min styrka finns ju inte där fysiskt som det är, så kommer detta! Jag var helt matt och svimfärdig varje gång jag var tvungen att rusa på toaletten! Flera gånger trodde jag att jag inte skulle hinna tillbaka till sängen innan jag ramlade ihop... fyyy sjutton! De ringde från sjukhuset i fredags när jag lämnat blodprover och berättade att mina vita blodkroppar ligger väldigt lågt (vilket är förväntat) och att jag nu är i min "svacka" när det gäller immunförsvaret! Jag ska alltså undvika alla tänkbara smittkällor; folkmassor, närkontakt, oskalad frukt, sallad (åååå, DET gillar jag ju!), blomjord m m m m... Så här har det spritats och tvättats som aldrig förr! Men.... jag fick detta i alla fall! Det mesta är ju luftburet så det går bara inte att skydda sig mot allt. Onkologen har sagt till mig att omedelbart ta kontakt om jag skulle få feber från 38 grader, så detta fick jag göra söndag kväll när jag fick feber. De diskuterade saken med onkologläkaren och kom fram till att de helst inte ville jag skulle komma eftersom magsjuka smittar så. Precis som om jag hade någon som helst lust att ens lämna min toalett! Då hade de fått klubba ner mig och hämta mig med tvångströja!   Fick lova att höra av mig om jag blev sämre eller fick feberfrossa. Detta slapp jag i alla fall göra, thank you very much!

Nu står jag inför det jag fasat för mest - håravfallet.... Det har börjat ramla av lite här och var på kroppen och DET är ju bara positivt! Tänk att slippa vaxa sig på.... jaaa, hur länge detta nu håller i sig!   Jag märkte igår att det börjar fastna mycket mer hår på borsten också....jag vågar knappt borsta mig! Jag har försökt förbereda mig för detta... men det GÅR inte! Jag blir helt förtvivlad   när jag tänker på att NU måste det ske! Jag och Sussi Q bestämde att det åker av på fredag! Stackars Sussi Q, detta är banne mig inte lätt för henne heller, vad jag är tacksam för hennes mod, tack älskade vän!   

Jag var hos perukmakaren och provade ut en peruk som jag faktiskt fastnade för direkt! Den är väldigt lik mitt eget hår men mycket finare!   

Voilá, ett första smakprov;

Detta var faktiskt den enda som jag gillade! Den kommer säkert att bli jättebra och jag känna mig så fin det nu går men detta är jobbigt! Inte nog med att man är stympad, nu förlorar man en bit till av sin kvinnlighet! Tårarna bara rinner när jag tänker på detta, och det får dom! Detta ÄR inget normalt eller något NÅGON borde vänja sig vid! Det är så fruktansvärt ledsamt så det går inte att sätta på pränt ens...

Jag kommer be Elin att ta kort under "proceduren"  men detta är kort jag inte vet om jag någonsin vill se, men OM jag skulle vilja det någon gång i framtiden, så finns dom i alla fall.

Det gäller att samla kraft och mod och försöka tänka positivt, detta är något som jag bestämt att göra för att förkorta den psykiska pinan något. Det kommer säkert en dag när jag vant mig även vid detta och kanske kommer att tycka att jag var görlöjlig som tänkte så här, vem vet?   

Detta är vad jag orkar idag, måste vila lite så jag orkar laga lite mat till barnen när de kommer! Jag längtar! Mina älskade barn, som alltid finns hos mig, även om de inte är här fysiskt, älskar er så!   

Ta hand om er och varandra,

PUSS & KRAM heeeela dan!

 

karin

22 februari 2011 13:44

Oj vad dina ord berör mig!!
Nu sitter jag här med tårar i ögonen!!
Du är så stark och underbar!!
Många kramar från mig...

 

Nina

22 februari 2011 17:31

Jag håller med Karin. Du har ett enormt stort hjärta som räcker till så många, att du t o m orkar bry dig om de andra som är i början av samma resa på det sättet du gör. Fascinerande, jag är tveksam om jag fixat det.
kram Nina

 

teastankar

23 februari 2011 08:54

Tack älskade goa ni! JAG är fascinerad av att det jag skriver berör! Det känns fantastiskt! Tack all för att ni tar er tid och läser min blogg. Det värmer <3

http://teastankar.bloggplatsen.se

 

bzzzz.....

25 februari 2011 01:29

Tänker på dig tuffing!

Tea

25 februari 2011 11:36

Tack! Det blir en upplevelse för livet.... :{

 

Lillemor

25 februari 2011 14:21

Tack Tea för din blogg.
Du skriver så bra.
Jag går själv igenom samma sak som du men ligger en månad efter.
Den 7 mars ska jag till onkologen o därefter börjar min behandling. Har varit kaos i huvudet men jag upplever att det lugnat sig lite.
Det är svårt att ta in att man har en allvarlig sjukdom när man inte känner sig sjuk. Efter operationen sa doktorn att jag var frisk. Det är inte lätt att veta vart man ska ställa fötterna.
Men jag tänker att det får vara så här rörigt ett tag så lägger sig nog allt på plats så småningom.
Kram

Tea

1 mars 2011 08:14

Hej Lillemor! Åh, jag förstår precis hur du känner dig! Det är så mycket känslor som far igenom kropp och huvud under denna tid. Det är bra att låta allt komma, prata så mycket du kan med någon du verkligen litar på, det är viktigt eller gör som jag, skriv av dig! Det är så skönt att ha denna ventil, även om jag är omgiven av underbara människor som jag verkligen kan prata med, så är det skönt att i sin ensamhet få skriva. Du får jättegärna kontakta mig via mail om du har frågor eller bara vill ha kontakt. Ingen kan förstår bättre än den som går igenom samma sak. Jag önskar dig all lycka och styrka genom dina behandlingar. Mitt i allt detta tuffa finns många ljusglimtar som man inte får glömma bort att titta på :) Massa styrkekramar Tea

 

Åsa

3 mars 2011 19:50

Jag kan inte förstå hur det känns att gå igenom det du gör eller att tappa håret. Men du har ju jättefin huvudform och jag tyckte det korta var snyggt!! Fräckt och tufft, inte alla skulle passa i det, eller våga ha det! Så go!

Tea

5 mars 2011 12:31

Tack Åsa! Känns ju inte som jag men visst, jag kommer att vänja mig så småningom.:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

THINK PINK       Evigheter sedan jag var här.... Jag kan inte förklara varför jag inte skrivit - antagligen bara behövt ta ett break från det hele, inte vet jag! Det har hänt sååå mycket i mitt liv och min kropp sedan sist! Vet inte var jag ska...

    Looooong time no see.... Tänkte först dela med mig av en sång som jag är helt förälskad i just nu, det är bare å klicka igång den och lyssna och njut medan du läser resten        Det har varit mycket omkring mig senaste tiden och jag ...

Looooong time no hear!     Vilken underbar sommar det har varit och ÄR! Det är så skönt att jag också kunnat njuta för fulla muggar, även om jag inte är så stark fysiskt eller psykiskt som jag gärna ger sken av  Har haft 2 härliga semester...

      Jösses, vad tiden far i väg fort! Känns som jag var  här alldeles nyss...      Det har varit otroligt mycket tuffare att komma tillbaka än jag någonsin trott! Denna gång tog det nästan 2 veckor innan jag var något sånär stadig på ...

      Jag vill börja med att TACKA för all support, stöd jag fått och får av min familj. JAG ÄLSKAR ER av hela mitt hjärta!    TACK för mail, tankar, värme jag fått av er underbara,varmhjärtade medmänniskor omkring mig. Tack för NI finns! ...