Som tur var kom min bror med sin fru och min mamma på besök, så de fick bära mitt pick och pack. Sköterskan undrade om jag ville åka rullstol! Nej, tack! Jag tänker pallra mig dit på egna ben, så det så!  Men jag hade ju väldigt lite smärtor, så visst skulle jag klara det! Vi lunkade på i ett följe och jag kan bara säga att DET TOG TID! Hur är jag funtad som tror att jag klarar allt utan hjälp?? Borde nog fundera över en allvarlig undersökning av min hjärna också! (ibland undrar jag om inte min finska sisu är en förbannelse!!!!)    

Nåväl, vi kom fram till slut och det var precis vad jag var; HELT SLUT!  Jag längtade till min nya säng och vilken säng sen! Ingen vanlig sjukhussäng inte. Det var rena lyxsängen med höj- och sänkbar huvud- och fotända och tjocka madrasser! Cosy! Där fick jag ligga en stund och hämta andan och lyckades väl konversera något sånär med släktingarna.   

Det blev mycket besök den dagen och det är underbart att vara poppis ibland! Alla tyckte jag var oförskämt pigg och rörlig för att vara  nyopererad och detta var ju jag också lite förvånad över. 

Kirurgen kom förbi och visade mig en övning som jag måste komma igång med direkt för att inte bli stel i armen och axeln. Man ska ha händerna knäppta på magen och dra dom uppåt, uppåt över huvudet tills de landar på madrassen ovanför/bakom huvudet. DEN kändes kan jag säga, drogad eller inte! Tänkte bara att tänk den dagen jag kan göra denna övning utan att vilja skrika rätt ut!      Inte nog med det, sjukgymnasten kom förbi lite senare också, med ett helt program jag skulle göra varje dag ca 1 tim efter smärtstillande så de kunde utföras utan alltför mycket smärta, jo jag tackar ja! Jag får faktiskt ge mig själv en eloge här, har varit jätteduktig med mitt program och detta har säkert hjälpt mig i mitt läkearbete och rörligheten jag har! Tack för dessa sjukgymnaster som är briljanta! Att med så små medel göra så mycket för att underlätta längre fram. Helt otroligt!

Den kvällen somnade jag som en stock efter all uppståndelse och det är ju detta med sovandet.... det är inte lätt. Varje rörelse känns och min favvosida är ju opererad så det är inte att tänka på att ligga på den sidan på ett tag!

PUSS & KRAM till alla underbara människor!!!! vi ses i nästa....