Måndagen den 6 december 2010 är ett datum jag kommer att minnas länge - dagen då mitt ena bröst togs bort...

Infann mig på sjukhuset vid halv 10-tiden på morgonen efter att ha blivit hämtad av fd sambo och min goaste vän samt min älskade dotter. Jag hade ju lovat dottern att få vara med så länge det gick, hon vill vara med och stötta och framförallt se till att de tar god hand om mig   , du underbara, älskade dotter! Hoppas du förstår hur mycket du betyder för mig!  Mitt stora stöd är ju även min bästis Susi Q, vilken människa! Hon har stått fysiskt och mentalt vid min sida sedan beskedet och har inte avvikt, även om jag varit tvär och tyst. Hon står ut med mig och är aldrig påträngande, vi känner varandra för väl för det! Det räcker hon är där, vi behöver inte alltid prata, ord är inte alltid nödvändiga, närvaron och den trygghet hon ger mig räcker. Du VET hur mycket du betyder för mig och alltid kommer att göra, oavsett vad som händer!   

Fd sambon vill också stötta och jag är jättetacksam men har inte varit bra på att ta emot den tyvärr, hoppas du förstår.

Blir ni förvånade om jag säger att det blev en del väntan där på Pre-op innan jag fick komma vidare? Skulle inte tro det! Man är ju beredd på en del väntan, det är bara så! Mina kumpaner drog iväg men dottern och Sussi Q skulle komma tillbaka efter en fika - kändes skönt! När jag hade bytt om iaf och fått på mig den snygga vita skjortan och de gränslöst sexiga trosorna (snarare mamelucker!!) och "over-knee" strumporna   , lade jag mig ner i sängen och satte på radio i hörlurarna och var KOLUGN! All nervositet och oro var som bortblåst! Varifrån kom detta lugn? Jag har faktiskt ingen aning! Av någon anledning låg jag där och tänkte på min pappa och LOG    Min lugna goa pappa som gick bort för snart 2 år sedan! Kanske var det tanken på honom som lugnade mig, who knows about these things....

Mina bundisar kom tillbaka och berättade om deras härliga fika, ja tack för den ja!! Här ligger en annan och är både törstig och hungrig!  Men jag fick dropp där sedan, så det värsta försvann   

En sköterska kom och hämtade mig och mina pinaler (kändes som ett helt flyttlass!) PUSS & KRAM bundisar, vi ses snart! Jag i min enfald trodde att de skulle få dyka upp på uppvak efteråt, men icke sa nicke! Det är tydligen bara föräldrar som får komma när ens barn ligger där, har ju gjort det själv flera ggr. Dottern blev jättebesviken och ledsen men det var nog lika bra att hon inte fick det, så här i efterhand.

Kördes in på operation strax efter 2 och jag har aldrig varit med om en så snabb insomning!! Jag kommer ihåg  tidigare gånger att de pratat och bett att man ska räkna baklänges och allt möjligt, men denna gången kommer jag bara ihåg att narkosläkaren sa att jag fick nån medicin först som tyvärr gjorde att jag blir torr i munnen när jag vaknar, tack så hemskt mycket! Sedan minns jag bara att han sa att de skulle börja ge mig sömnmedlet.....DÄR någonstans i den meningen försvann jag in i drömmarnas land!   Såg fram mot denna sömn.

Vaknade av att någon frågade mig om jag kunde öppna ögonen. Jamen det är väl klart jag kan! Men det var lättare sagt än gjort... fick tvinga upp ögonlocken och dimmigt titta på denna person som tilltalat mig. Kraxade något om var jag var och fick till svar att jag var i operationsrummet! VA? "Lugn, allt gick bra och du ska till uppvak nu" sa den leende sköterskan. Vicken lättnad! *suck* Jag som ett tag där trodde att de inte ens börjat!

Låg i dvala hur länge som helst kändes det som och var alldeles snurrig när jag försökte somna, så det blev mikrosömnpauser. Det visade sig att jag kom tillbaka kl 6 först från operationen och då hade ju mina anhöriga och kära blivit oroliga och ringt. Jag talade också med några på telefon men jag tror nog att jag mest grymtade och kraxade, var HELT väck! De hade nog all förståelse för att mitt ordförråd hade krympt till: "ÖHHH"   Huvudsaken var att de fick höra att allt gått bra och att jag behövde hämta mig.

Efter att ha kvicknat till och druckit juice -tänk vad himmelskt gott när munnen är som öken! Vet jag tänkte att jag nog aldrig smakat något så gott i hela mitt liv..   Blev körd till Kirurgavd i det nya T-huset. Vad fint det var!! Fick ett eget rum med lite dova mjuka färger (var så pass groggy så jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg i vilken kulör) och när de stängde dörren så blev det TYST! Vilken härlig känsla! Här kommer jag att trivas kände jag direkt! Morfinet gjorde att jag sov jättekonstigt! Låg i dvala och kände hur jag "sjönk" djupare men blev då yr och vaknade med ett ryck! Så höll det på hela natten! Typiskt! Inte ens droger hjälper mig att sova   

Nån gång på natten där kände jag att jag nog behövde gå på toa, så jag satte mig upp i sängen men det stretade och stramade så förbannat, så jag lade mig ner igen och insåg att jag kanske behöver hjälp så jag inte svimmar av!    Sköterskan (kommer tyvärr inte ihåg hennes namn, men vilken underbar människa! Skulle krama om dig om jag såg dig!) blev bestört men skrattade sedan och förklarade att jag "sitter fast" i sängen!

"-VA? Har ni tvångsbundit mig?"

"- Näädå!" Svarade den härliga sköterskan, "du har dränage som vi satt fast i sängen och den ska jag ta loss, så du kommer upp!"

Ha, ha, så där klev jag upp på skakiga ben med mina kompisar; Mr Dropp och Mr Dränage. Hualigen! Har aldrig varit så glad att komma i säng som efter den toaturen! Det susade i öronen och började svartna för ögonen men jag hann! Hann lägga mig ner och inse att min första promenad var avklarad! Nu kan det ju bara bli bättre!   

Nu är jag lite trött och tänker vila lite, vi ses i nästa.

 PUSS & KRAM hela dan!   

 

Lis-May

11 december 2010 09:10

Va skönt att allt gick bra

 

Lis-May

11 december 2010 09:18

näe...allt jag skrev försvann.. fortsättningen var.. tänkte på dig hela dagen, det är helt underbart att ha så fina vänner och barn. Kommer att följa dig här på bloggen och skickar dig en massa styrkekramar,,kraaammmmm

Tea

14 december 2010 09:12

Tack Lis-May, det har jag verkligen! Det kommer att gå jättebra! KRAM

 

Eva Larsson

11 december 2010 10:17

Skönt att höra att du är på benen. Har kollat här varje dag. Nu är det bara att blicka framåt, med alla underbara vänner och familj som omger dig.

Tea

14 december 2010 09:13

Tack Eva, det har jag verkligen! KRAM

 

karin

11 december 2010 13:41

Skönt att höra ifrån dig!!!
Kramar

Tea

14 december 2010 09:12

Tack Karin! Det värmer

 

Nina

13 december 2010 08:44

Hej Tea!
Vad skönt att höra att det gått bra:D
God bättring!
kramar

Tea

14 december 2010 09:12

Tack Nina! Det kommer att gå jättebra nu! KRAM

 

Ann

14 december 2010 22:59

Hej, Tea!
Skönt att det är avklarat....jag har varit med själv så jag vet precis vad du skriver om, men visst var alla helt underbara?! Nu får du krya på dig, och ring mig gärna om du vill veta något om hur jag har upplevt vissa saker. kram Ann

Tea

15 december 2010 13:13

TACK Ann! Det ska jag göra! MAssor av kramar till dig!

 

Bettan

15 december 2010 00:18

Hej gumman,skönt att det är avklarad och att det gick bra.Jag förvissade mig att allt gick bra redan efter några timmar(har du säkert hört) ;).En annan bra grej är att du fick tag på dator så vi som bryr oss kan vara med dig på bloggen.Tänker på dig hela tiden,massor med kramar

 

ciara

15 december 2010 07:51

Åh!
Skönt att det är gjort nu i alla fall..
Håller tummarna för dej framöver oxå!
Varmaste tankar till dej goa Tea

http://www.vofflans.blogg.se

Tea

15 december 2010 13:12

TACK! Ja, det är jätteskönt! Nu kan det bara gå åt ett håll - rätt upp! KRAM

 

Nina

15 december 2010 08:09

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN Tea!
önskar dig en bra dag
kramar

Tea

15 december 2010 13:10

Tack Nina!!

 

Julia

21 december 2010 15:16

Så har du bara ett bröst?:O Stackars dig.. Finns här ^^ Var det du på bilden ovan förresten?

http://jullehochmikkan.bloggplatsen.se

Tea

21 december 2010 19:47

Mmm, lite tufft men man vänjer sig väl och får ett "nytt" längre fram. Nej, det är inte jag, det var en bild jag hittade på bröstcancerfondens sida. Tyckte den va fin!

 

Julia

21 december 2010 15:30

Jag känner mig lite bekannt i din situation. Min farfar dog i cancer när jag var 6 år och han var världens bästa farfar. Saknafr honom jättemycket.
Så det var jätte skönt att höra att allt verkar gått bra även fast det är jättesvårt allt.
hare bra och se till att må bättre !
kram Julia

http://JuliaLarssonlife.bloggplatsen.se

Tea

21 december 2010 19:46

Tack Julia! Det ska jag verkligen se till att göra! Ha en riktigt härlig jul! Kram Tea

 

Jeanette

23 december 2010 10:18

Vill önska dig en riktigt God Jul. Passa nu på att njuta av att ha nära och kära kring dig, det är nu arbetet börjar. Vi finns omkring dig hela tiden.

PS. Vad blir det? Brunett, blond eller rödtott :-).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

THINK PINK       Evigheter sedan jag var här.... Jag kan inte förklara varför jag inte skrivit - antagligen bara behövt ta ett break från det hele, inte vet jag! Det har hänt sååå mycket i mitt liv och min kropp sedan sist! Vet inte var jag ska...

    Looooong time no see.... Tänkte först dela med mig av en sång som jag är helt förälskad i just nu, det är bare å klicka igång den och lyssna och njut medan du läser resten        Det har varit mycket omkring mig senaste tiden och jag ...

Looooong time no hear!     Vilken underbar sommar det har varit och ÄR! Det är så skönt att jag också kunnat njuta för fulla muggar, även om jag inte är så stark fysiskt eller psykiskt som jag gärna ger sken av  Har haft 2 härliga semester...

      Jösses, vad tiden far i väg fort! Känns som jag var  här alldeles nyss...      Det har varit otroligt mycket tuffare att komma tillbaka än jag någonsin trott! Denna gång tog det nästan 2 veckor innan jag var något sånär stadig på ...

      Jag vill börja med att TACKA för all support, stöd jag fått och får av min familj. JAG ÄLSKAR ER av hela mitt hjärta!    TACK för mail, tankar, värme jag fått av er underbara,varmhjärtade medmänniskor omkring mig. Tack för NI finns! ...