teastankar

Alla inlägg den 22 februari 2011

Av Tea - 22 februari 2011 12:06

  


Mina tankar och mitt hår....

"It's my life! It's now or never! I ain't gonna live forever, I just wanna live when I'm ALIVE!"


Det har nu snart gått 2 veckor sedan 1:a behandlingen och många symptom och biverkningar har börjat att blekna för var dag. Inte alla dock, men jag har faktiskt börja känna mig något sånär "normal" igen!   Har faktiskt kunna äta det mesta - utom mina RIKTIGA  svagheter i livet;

Kaffe ...

 

Mörk choklad...

Ett glas rött!!

Ingenting av detta tilltalar mig längre!    Detta som alltid varit såååå himmelskt gott! Tänk vad förändrad man kan bli! Jag kan ju inte påstå att någonting egentligen smakar himmelskt, men det mesta går an och det är ju en fantastisk förbättring från 1:a veckan!   


Just som jag började känna mig som en människa igen..... så åker jag på magsjuka!!    Det finns inte ord för vilken helvetesnatt jag hade natten mot måndag. En bråkdel av min styrka finns ju inte där fysiskt som det är, så kommer detta! Jag var helt matt och svimfärdig varje gång jag var tvungen att rusa på toaletten! Flera gånger trodde jag att jag inte skulle hinna tillbaka till sängen innan jag ramlade ihop... fyyy sjutton! De ringde från sjukhuset i fredags när jag lämnat blodprover och berättade att mina vita blodkroppar ligger väldigt lågt (vilket är förväntat) och att jag nu är i min "svacka" när det gäller immunförsvaret! Jag ska alltså undvika alla tänkbara smittkällor; folkmassor, närkontakt, oskalad frukt, sallad (åååå, DET gillar jag ju!), blomjord m m m m... Så här har det spritats och tvättats som aldrig förr! Men.... jag fick detta i alla fall! Det mesta är ju luftburet så det går bara inte att skydda sig mot allt. Onkologen har sagt till mig att omedelbart ta kontakt om jag skulle få feber från 38 grader, så detta fick jag göra söndag kväll när jag fick feber. De diskuterade saken med onkologläkaren och kom fram till att de helst inte ville jag skulle komma eftersom magsjuka smittar så. Precis som om jag hade någon som helst lust att ens lämna min toalett! Då hade de fått klubba ner mig och hämta mig med tvångströja!   Fick lova att höra av mig om jag blev sämre eller fick feberfrossa. Detta slapp jag i alla fall göra, thank you very much!


Nu står jag inför det jag fasat för mest - håravfallet.... Det har börjat ramla av lite här och var på kroppen och DET är ju bara positivt! Tänk att slippa vaxa sig på.... jaaa, hur länge detta nu håller i sig!   Jag märkte igår att det börjar fastna mycket mer hår på borsten också....jag vågar knappt borsta mig! Jag har försökt förbereda mig för detta... men det GÅR inte! Jag blir helt förtvivlad   när jag tänker på att NU måste det ske! Jag och Sussi Q bestämde att det åker av på fredag! Stackars Sussi Q, detta är banne mig inte lätt för henne heller, vad jag är tacksam för hennes mod, tack älskade vän!   


Jag var hos perukmakaren och provade ut en peruk som jag faktiskt fastnade för direkt! Den är väldigt lik mitt eget hår men mycket finare!   


Voilá, ett första smakprov;


  

Detta var faktiskt den enda som jag gillade! Den kommer säkert att bli jättebra och jag känna mig så fin det nu går men detta är jobbigt! Inte nog med att man är stympad, nu förlorar man en bit till av sin kvinnlighet! Tårarna bara rinner när jag tänker på detta, och det får dom! Detta ÄR inget normalt eller något NÅGON borde vänja sig vid! Det är så fruktansvärt ledsamt så det går inte att sätta på pränt ens...


Jag kommer be Elin att ta kort under "proceduren"  men detta är kort jag inte vet om jag någonsin vill se, men OM jag skulle vilja det någon gång i framtiden, så finns dom i alla fall.


Det gäller att samla kraft och mod och försöka tänka positivt, detta är något som jag bestämt att göra för att förkorta den psykiska pinan något. Det kommer säkert en dag när jag vant mig även vid detta och kanske kommer att tycka att jag var görlöjlig som tänkte så här, vem vet?   


Detta är vad jag orkar idag, måste vila lite så jag orkar laga lite mat till barnen när de kommer! Jag längtar! Mina älskade barn, som alltid finns hos mig, även om de inte är här fysiskt, älskar er så!   


Ta hand om er och varandra,

PUSS & KRAM heeeela dan!

  







Ovido - Quiz & Flashcards