Alla Hjärtans Dag 2011-02-14

Vad fort dagarna går?!? Idag är det tisdag den 15 feb 2011. För drygt en vecka sedan fick jag min 1:a cellgiftsbehandling! Vicken behandling sen!   

Det är SÅ svårt att förklara allt vad dessa "gifter" gjort med mig under denna korta tid. Det är ungefär som att kryssa av en checklista över biverkningar som nämnts för mig;

• Illamående. Jepp! Som en riktigt tung baksmälla i 4 dgr!!
• Sömnsvårigheter. Jepp! De första 2 dygnen sov jag knappt!   
• Värk som flyttar sig runt i kroppen. Jepp! Helt plötsligt kan det hugga till i njurarna, armen, magen som går över lika fort som det kom!
• Smak- & luktsinnet förändras. Jepp! En fadd smak och känsla i munnen hela tiden. Mina favoriträtter smakar inte samma - all mat har en viss tendens att smaka spån eller metall. Även mina favoritparfymer luktar fruktansvärt illa!   
• Trötthet. Tror du det eller?? Dubbel-Jepp!   Mitt huvud och min kropp talar inte samma språk alls längre.... knoppen vill, kroppen vägrar!   
• Blåsor i munnen. Oh yes! Har haft dessa i 3 dagar nu och det är smärtsamt!   
• Orolig mage. Det är rena rallyt därinne. Yes indeed! När man lyckas få i sig något som smakar något sånär gott (BAGUETTE med massa göööörkrispig isbergssallad, tomat, gurka, skinka och ost är min favvo just nu) dröjer det ca en halv- till en timma så känns det som maten passerat hela tarmsystemet?!? Det är ju inte konstigt att tröttheten späds på! Tarmarna hinner ju inte ta upp mycket näring och vätska i den racerfarten! Detta medför ju att det inte dröjer länge innan magen är helt TOM igen! Så jag dricker mer än jag någonsin gjort, för att försöka hålla en någorlunda bra vätskebalans i kroppen.   (fast vatten he he)
• Gråtmildhet. Oh yes!   Jag är rätt blödig av naturen men nu är det värre än någonsin! Jag har korta stunder varje dag som jag gråter en skvätt. Det är nog nyttigt tror jag, att få ur sig tårarna. Samtidigt är det skönt när ögonen tåras, de är rätt torra för det mesta nu. Tur man skippat linserna för länge sedan!   

Jösses, vilken lista!! Jag tror att alla (eller de flesta i alla fall) biverkningarna planar ut här nu under veckan och nästa vecka skulle jag tro att jag mår alldeles förträffligt (med mina nuvarande mått mätt!)   En sak är helt säker, man ändrar värderingar och prioriteringar i livet! Det som förut verkade så himla viktigt, kan idag kännas som bagateller och man undrar varför man lagt ner energi på struntsaker!

Jag hoppas att jag lär mig mycket av min "cancer-resa"! Jag börjar känna starkare och starkare för att jobba med något som har med denna processen att göra i framtiden! Jag skulle mycket väl kunna vara en stödperson eller någon som kommer till Onkologen och bara pratar med dem som går där på behandling, kanske lätta deras oro och svara på frågor eller bara vara en axel att gråta mot! Jag fick denna "uppenbarelse" när jag var där i förra veckan och fick min första behandling. Det kom nämligen en sköterska in i rummet där vi var och visade en "ny" cancerpatient runt på avdelningen. Hon såg så rädd, ledsen och uppgiven ut så jag fick en klump i halsen. Jag hade en sååå stor lust att bara resa mig och ge henne en bamsekram och bara le mot henne och säga; "Jag vet hur du känner dig! Allt känns hemskt och fruktansvärt läskigt! Allt blir bra om du tillåter det bli det!"    I skrivande stund blir jag alldeles gråtfärdig när jag tänker på henne och så många med henne som ska gå igenom detta. Framförallt detta första besök när man är helt förvirrad och arg och ledsen och livrädd! Jag lider så med dem och hoppas jag kommer jättestark ur detta så jag kan hjälpa andra igenom detta jobbiga en vacker dag!

Det var ju Alla Hjärtans Dag igår och jag fick SÅ mycket underbara blommor - min absoluta favvo ;

Tulpaner   

TUSEN MILJONER TACK för dessa! Ni anar inte hur mycket de lyser upp mitt hem och mitt sinne!   

Jag var hos min doktor på vårdcentralen igår för mitt blodtryck och det var HÖGT! 170/105! Trots en kvarts vila! Så jag får från idag börja knapra blodtryckssänkande piller! Det var bara en tidsfråga, det ligger i generna så att säga.   

Nu ska jag traska iväg till sjuhuset och lägga om bandaget för min piccline och går till min kära mor, så får jag lite hemlagad god mat    Ska bli mums!

Jag sänder mina varmaste tankar och kramar till alla er som orkar läsa detta och som tänker på mig! Tack för att ni finns!  KRAAAAMMMM