2011-02-09, Onkologen, 13:15, 1:a cellgiftsbehandlingen

Var faktiskt inte alls nervös inför detta. Detta är något jag måste gå igenom, oavsett vad jag själv tycker och känner, alltså: Gilla läget!

Min klippa Sussi Q kom och hämtade mig och min älskade dotter Elin (har fått tillåtelse att skriva hennes namn   ). Vi skulle ta lite lunch innan "giftet" (därav mitt hemska låtval denna dag). Armen där picclinen sitter är ju lite stel och jag är lite rädd att förstöra något, så jag har tagit det väldigt lugnt med den. När vi skulle ställa oss i kön på cafeterian, tog jag av mig jackan och anslöt till de andra. Plöstligt tittar Elin på mig och säger: "MAMMA! Du blöder på armen!!" Jag tittar på min vita huvtröje-ärm och där bildas en större och och större....blodfläck -  "HJÄLP!"   Jag bad de andra äta sin lunch och vänta på mig, jag var ju tvungen att gå upp till sköterskan på Onkologen för att få detta omlagt. "SHIT! Bara jag inte förstört något nu!" När jag kom upp stötte jag på den sköterska som satte in picclinen dagen innan och hon blev jätteförvånad att det börjat blöda nu. Hon tittade, rengjorde och då slutade det blöda. Sicken tur!!! Ingenting var "skadat" eller flyttat, så min behandling kunde påbörjas utan problem. "PUST!"   

Det hela gick jättebra! Sköterskan var urgullig och gick igenom allting jättenogrant och svarade på frågor. Kändes hur bra som helst!

Vi hade riktigt mysigt i vårt lilla rum och skrattade och skojade. Vi något tillfälle märkte jag hur Sussi Q tittade på mig och frågade hur jag mådde egentligen. "Hurså? Jag mår jättebra!" sa jag med ett skratt. Hon hade nog väntat sig något i stil med Dr Jekyll & Mr Hyde!!    

Istället för att skriva om hela processen har jag gjort ett litet bildspel som ni kan titta på om ni vill:

http://photopeach.com/album/7ir6te

Jag kände mig "hög" när vi gick därifrån. Kändes som jag svävade på marken. Jättekonstig känsla! Kortisonet jag fick ger denna effekt tydligen. Så jag kan ju säga att någon ihållande sömn jag inte förekommit sedan onsdag! Någon timma här och där. Rätt jobbigt att vända och vrida och vara astrött men inte kunna somna!   Rätt seg känner jag mig nu kan jag säga!

Huvudvärken kom direkt på kvällen och lite lätt illamående. Jag tog mina mediciner mot illamående och de har säkert gjort sitt, annars hade jag nog mått mycket sämre. Det är svårt att äta, allt smakar spån! Matos ska vi inte tala om!!!      Jag har ju inte behövt kräkas som tur är, det får vara bra som det är just nu. Har fått i mig lite nyponsoppa, te och skorpor och det är ju inte illa!   

Men huvudvärken har varit värst! Den har suttit i konstant sedan onsdag kväll, trots smärtstillande och idag (fredag) slog det mig: man kan få högt blodtryck av cellgifterna! Så jag ringde upp till Onkologen och fick komma dit idag. De tog blodtrycket! Mamma mia! Det låg på 177/110!!    Är det konstigt jag har ont i huvudet eller?? Så nu ska jag till vårdcentralen på måndag och utredas för det också! Fattas väl bara det också! En olycka kommer ju sällan ensam, säger de ju!

Det är bara att stå ut, detta går över förhoppningsvis fortare än kvickt! Nu får jag vila lite, är vansinnigt trött och ont i huvudet! PUSS & KRAM hela dan!   

"Alla får sin beskärda del av lycka och glädje - en del får den dock mer beskuren än andra."