Idag var jag på planeringsmöte inför operationen på måndag (det är ju snart!!!!   ) Jag kände ingen oro eller nervositet inför detta möte, kände att allt var en praktiskt grej innan operationen, så detta grejar jag ju galant! Praktiska saker kring detta är så lätta att hantera, man siktar in tänket på fakta och inga känslor, så det blir "lättsmält" på nåt sätt.... Fick faktiskt erbjudanden om att få sällskap dit idag men eftersom jag kände som jag gjorde, så tackade jag nej. Detta är väl inget! Lite prover och så bara....   

Först var det provtagning och den stackars sköterskan fick sticka mig 3 ggr innan hon gav upp och skickade mig till Labb, där de grejade det på första försöket.... De kan detta!!   

Sedan fick jag träffa en sköterska som berättade om alla praktiska detaljer före och kring operationen. Jag ska ju dyka upp på måndag morgon 9.30 fastande till nåt som heter Pre-Op. Jisses, bara tanken på DET idag får det att "storma" i hela magen...    Snacka om att man kommer att vara asnervös på söndagkväll när man förbereder sig inför detta.... undrar om sömnen kommer att infinna sig.... jag menar, det har ju varit si och så med det ända sedan besked kom som en kalldusch! Ja, ja... får tänka att SEN sover jag i alla fall, när de söver mig   

Därefter var det träff med den kvinnliga kirurg som kommer att operera mig, fick ett jättestort förtroende för henne, så detta kommer att gå bra! Hon berättade något som jag inte fattade förra gången - de kommer att ta hela bröstet och samtliga lymfkörtlar i vä armhåla för säkehets skull (detta visste jag) men sedan sa hon att rekonstruktionen av bröstet sker tidigast 1 år efter!!! Jag hade verkligen inte uppfattat det så förra gången. Beroende på vilken efterbehandling jag kommer att få efter operationen avgör när och hur rekonstruktionen kommer att ske. VA??? Vad missade jag här?? Ska jag gå omkring med en grop i ett års tid och en protes i bh:n?!? Detta känns för jävligt just nu! Var inte riktigt beredd på detta, men det är klart att jag kommer att vänja mig och sedan kunna se fram emot att få en rekonstruktion. Men en sak är säker, jag kommer INTE att visa mig för någon som det känns nu i alla fall....    

Jag fick veta att jag läggs in på en vårdavdelning efter operationen och får ligga där över natten (om allt ser bra ut). Sedan blir jag förflyttad till Patienthotellet och DET tycker jag ska bli skönt! Där kommer jag att få vara ifred även om det finns sköterskor där också dygnet runt men man har "sitt" och lugnet, DET diggar jag!   

Var helt tom när jag kom hem, vet inte vad som hände riktigt men kände ingenting för något och ville bara bädda ner mig och sova bort resten av veckan helst! Sov flera timmar!!! När jag väcktes av dottern, kändes det helt ok igen. Det var väl tröttheten som hann ikapp efter all vaka och oroliga nätter jag haft.

Var faktiskt hos en kurator igår, visste inte alls vad jag skulle säga eller hur det skulle kännas... det jättebra! Hon var en mycket sympatisk och förstående kvinna - jaaa, vad annars är de på en sådan här avdelning?? he he...  Hon gav mig många härliga tankar att ta med mig - bl a att jag ska ta en dag i taget och BARA ägna mig åt sådant jag tycker om och ta väl hand om mig inför operationen och efter"arbetet". Inga måsten, bara vara jag! DET tänker jag också! Så jag bokade frissan idag och hampan känns ju lite fräschare nu   

Hon hade även startat en stödgrupp för kvinnor födda mellan 60-70 talet och frågade om jag ville vara med! Självklart när allt är över! Det skulle vara jättebra tror jag! Snacka sig samman med andra i samma situation.

Nu behöver jag och min älskade dotter mysa och prata lite! Det är så härligt att ha henne och att känna att hon vågar prata och gråta ut hos mig! Underbara gumman!   Älskar dig så!

Det var allt för idag, vi hörs snart igen! Sköt om er allihop! Jag känner ert stöd! TACK!