2010-11-23;

De senaste dagarna har flutit förbi i ett töcken. Jag var lite nervös för att gå tillbaka till jobbet men väl där blev jag helt lugn, jag har ju helt underbara arbetskamrater som respekterar att jag kommer när jag vill prata!    Vilken lättnad! Det konstigaste är att jag är inte alls rädd eller orolig för att de ska fråga mig saker, då kan jag ställa in hjärnan på "sakliga, opersonliga" svar, som om det inte rör mig, utan vi talar bara allmänt om allt möjligt kring bröstcancer... vilken bisarr känsla att prata om något som berör mig till den milda grad och prata om mig/cancern som en 3:e person....   Nej, jag är livrädd att blotta min egen rädsla och oro och falla i gråt... precis som om det hade gjort nåt! Herregud, jag har drabbats av cancer och går och oroar mig för att lipa inför mina arbetskamrater, helt löjeväckande när man tänker på det så här!   

Jag vaknar oftast med ett ryck tidigt på morgonen efter de hemskaste mardrömmar!! Drömmer om konstiga kroppsdelar m m...går inte ens att sätta på pränt. Den molande oron i magen gör sig påmind genast och jag vet nu att jag går och tänker på operationen och när den ska ske. Det är ju så mycket framöver som man planerat: 1:a advent nu på söndag, det är julbord, min födelsedag lite längre fram och inte alltför långt borta är julen! Jag kan inte planera någonting i dagsläget! Vet ju inte när det kommer att ske! Så jag tog mod till mig och bokade först en tid hos kuratorn jag fått numret till - det kan inte skada att prata av sig med en vilt främmande människa och som dessutom kan detta med cancerpatienter och vad de går igenom. Fick en tid på måndag morgon -  det ska verkligen bli en behövlig upplevelse! Jag samlade ännu mer mod och ringde till operationsplaneraren! Geeezz, jag är ju rätt modig måste jag säga   

Hon förstod att jag oroade mig och var hur tillmötesgående som helst och tittade i högen bland bokade patienter.....mitt hjärta höll på att hoppa ur bröstkorgen....

"-Jaha, DÄR har vi dina papper" sa hon.  "Du är bokad till den 6 december!"

OJ! Luften gick ur mig fullständigt... SÅ fort! Näst nästa måndag! Nu har jag fått ett datum att förhålla mig till. MEN vilken kluven känsla.... samtidigt som det var kanonbra att jag fick en tid så pass fort, så blev jag helt matt!    Nu blev det helt plötsligt verklighet !! Jag måste ha levt i en rejäl bubbla de senaste dagarna... rejälare än jag nånsin kunnat drömma om. Tiden fram till operationen kommer att bli tuff mentalt, det känner jag!

Min solstråle (dottern alltså) och jag satt och pratade om att förlora ett bröst häromkvällen. Vi pratade om hur det skulle kännas. Det är ju faktiskt någonting som jag haft i många år och som kommer att tas bort. Borde man ta ett mentalt farväl?? Jag kan bara tänka mig att det kommer kännas som sorg på operationsdagen. Får klura på detta lite och känna efter.... hur kommer jag att tackla detta?

Alla omkring mig (släktingar, vänner, gamla som nya bekanta) är helt sanslöst underbara människor! Tänk att vara så lyckligt lottad ändå, att känna denna värme från mina nära och kära och vänner och bekanta. Jag har sagt detta förut men jag är helt betagen av denna kärlek och omsorg. Jag kan nog inte ens börja att försöka förklara vilken härlig känsla detta ger mig   för det finns inte ord.... Bara ni alla vet vilken tröst detta ger mig i denna horribla situation jag befinner mig i.

Sedan finns det en del godingar i släkten och vänskapskretsen som inte vet hur de ska bete sig eller vad de ska säga när de ser mig och jag förstår dem precis! Hur hade jag själv agerat/reagerat? Till er vill jag säga: Var er själva och har ni frågor, ut med dom! Det är mycket lättare att hantera än någon som är gråtmild och ledsen, jag har ju så svårt för det, då bryter ju jag ihop. Och det är ju inte den stackarns fel heller, det är bara så jag är funtad. Det är banne mig inte lätt, jag kan bara säga att jag hoppas att jag lär mig massor av min egen sjukdom och att jag kan vara många till hjälp och stöd som går igenom detta, i framtiden när jag fått distans till allting!

Nu knyter jag mig för natten - det har varit mycket upplevelser idag!

Go natt alla goda människor där ute!   Love and peace and over and out!

 

Sisinlåw

23 november 2010 22:36

Vad skönt Tea att det blir operation så snart ändå. Jobbigt såklart men ett steg vi måste igenom ju.
Tänker på dig allt som oftast...hoppas du känner det.
Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam

Tea

23 november 2010 22:46

Visst känner jag det gumsan

 

karin

23 november 2010 22:40

Kära Tea!!'
Hoppas du får sova gott inatt utan mardrömmar...
Så du får kraft för dagen som kommer!!!
Jag håller alla tummar och tår för din tillfriskning!!

Tea

23 november 2010 22:46

Tack Karin, det ska verkligen försöka!!

 

Nina

23 november 2010 23:29

Hej Tea, Nina här ifrån längesedan. Du finns i mina tankar dagligen och följer dig hela vägen. Allt tar sin tid, du är ju stark och kommer att gå ännu starkare ur det. Mamma drabbades för några år sedan och vi fixade det jättebra och det kommer du också att göra, helt säkert med allt stöd runtomkring dig. Försök att se ett ljus i mörkret, du är hemma och kan fira din födelsedag, några advent och julen med din familj och då på bättringsvägen. Känns säkert jättesvårt nu men det kan ge dig lite extra energi...En stor kram från mig

 

teastankar

24 november 2010 07:17

Hej Nina!! Det var längesedan. Tack så mycket för dina ord. Det är lugnande att höra att din mamma blev bra! Det blir jag också! Det har jag bestämt! Ha de så bra så höres vi! Massa kramar till familjen

 

Eva Larsson

24 november 2010 08:31

Skönt ändå att få det gjort, det som måstes. Det kommer att bli en tuff vecka för dig, med många tankar. Hoppas du har tagit kontakt med Susanne som jag skrev om. Hon kanske kan svara på vissa frågor. Tänker på dig

 

teastankar

24 november 2010 11:55

Tack Eva! Jag ska göra detta.

 

Birgitta Bäckstadi

28 november 2010 13:36

Älskade Tea.Har fört nu sett denna bloggen. Vill att Du ska veta att jag finns vid din sida hela tiden. När och om du vill prata är du alltid välkommen att ringa . Ska tänka på dig hela tiden den 6 och tided därefter.Kramar

Tea

2 december 2010 07:53

Tack goding! Det kommer jag att göra när jag är redo. Massa kramar till dig

 

Barbro i Gbg

8 december 2010 10:59

Hej på dig gumman !
Skickar varma tankar till dig. Ta en dag i taget så fixar du detta.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

THINK PINK       Evigheter sedan jag var här.... Jag kan inte förklara varför jag inte skrivit - antagligen bara behövt ta ett break från det hele, inte vet jag! Det har hänt sååå mycket i mitt liv och min kropp sedan sist! Vet inte var jag ska...

    Looooong time no see.... Tänkte först dela med mig av en sång som jag är helt förälskad i just nu, det är bare å klicka igång den och lyssna och njut medan du läser resten        Det har varit mycket omkring mig senaste tiden och jag ...

Looooong time no hear!     Vilken underbar sommar det har varit och ÄR! Det är så skönt att jag också kunnat njuta för fulla muggar, även om jag inte är så stark fysiskt eller psykiskt som jag gärna ger sken av  Har haft 2 härliga semester...

      Jösses, vad tiden far i väg fort! Känns som jag var  här alldeles nyss...      Det har varit otroligt mycket tuffare att komma tillbaka än jag någonsin trott! Denna gång tog det nästan 2 veckor innan jag var något sånär stadig på ...

      Jag vill börja med att TACKA för all support, stöd jag fått och får av min familj. JAG ÄLSKAR ER av hela mitt hjärta!    TACK för mail, tankar, värme jag fått av er underbara,varmhjärtade medmänniskor omkring mig. Tack för NI finns! ...