2010-11-17;

Vaknar upp på morgonen och hoppas allt var en mardröm som jag nu vaknat upp ur... men knölen är KVAR!!    Det är ingen mardröm! En stor klump i magen  får jag och den har inte försvunnit sedan dess.

Jag måste sansa mig och istället fundera på fakta, vad sa läkaren till mig igår: Vad jag vet hittills så är det att de tar bort hela bröstet och gör en rekonstruktion, tar bort lymfkörteln som är angripen och några runtomkring för säkerhets skull. Det blir inläggning några dagar och om allt är bra, får man åka hem för att läka och kurera sig. Jag intalar mig själv att när man tänker på fakta och inte blandar in en massa känslor och förtvivlan, så är det som det är! Detta måste göras för att jag ska bli frisk, så det så!   

Det finns inget jag kan göra för att påverka situationen, alltså GILLA LÄGET! som min "gamla" chef skulle sagt (Steffo, dina kommentarer får mig alltid att skratta!)   

Är ledig från jobbet idag för att samla mig och mina tankar. Jag har så svårt att hantera medömkan!!! Jag sms:ar min chef och berättar vad som hänt och hur jag känner. Jag vill att han meddelar mina kollegor om situationen och att jag inte orkar ta detta med alla imorgon när jag är tillbaka. Han har full förståelse och ska göra detta. SKÖNT! Under de premisserna orkar jag gå tillbaka imorgon!

Nästa tuffa puck är att åka till min mamma och berätta allt, hon har bara fått veta "fragment" över telefon. Mamma drabbades av stroke för ca 2 år sedan och har själv haft en lång och krokig väg tillbaka och är bara en skugga av sitt forna jag. Hennes ork räcker inte långt. Borde jag bespara henne ordet cancer?? Nej, det kan jag inte! Hon kan inte hållas utanför det som alla andra vet! Det vore inte rättvist! Hon är jätteupprörd givetvis men tar det ganska bra när jag pratat med henne en stund och lugnat hennes oro och farhågor. Min älskade underbara mamma, som ALLTID ställt upp för mig och mina barn! Det gör mig ont att se henne så fruktansvärt ledsen! Detta blir bra mamma, jag tänker inte avvika från din sida på länge länge... 

Det går inte ens att beskriva alla tankar som far runt i skallen denna dag....ett vacuum skulle kanske ändå förklara känslan lite... det känns som det är fullständig kaos men allt är "inbakat" och såååå overkligt!

Jag har känslan av att det inte hänt mig, att jag är en betraktare som analyserar och ser "nyktert" på allting! Jättekonstigt!

Jag har även drabbats av handlingsförlamning, det är så mycket jag SKULLE kunna ägna mig åt för att få tiden att gå... men det vill sig inte! Mina lemmar lyder inte alls !    Därför är det så skönt att barnen är hemma denna veckan, då MÅSTE man ju! Ta sig själv i kragen och se till att de får mat och att allt funkar här hemma och det gör det! Funkar alltså, ja någotsånär i alla fall!   

We are strange and complicated creatures!

Detta kapitel avslutas för idag men jag kommer tillbaka. Tack och hej, leverpastej!   

 

Eva Larsson

23 november 2010 08:52

Jag följer din blogg och finns med dig. Även om jag är långt borta. Den är så verklig, känslig och man riktgit känna dina känslor och hur du mår.
Kram

 

teastankar

23 november 2010 09:17

Det var roligt att höra Eva! KRAM

 

Katjah

23 november 2010 13:51

Åh vad jag fick rysningar jag läste texten. Mummi är juh bara för söt. Vi finns här för dig! :)
Puss och kram

Tea

23 november 2010 22:25

Tack sötnos! Visst är hon

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

THINK PINK       Evigheter sedan jag var här.... Jag kan inte förklara varför jag inte skrivit - antagligen bara behövt ta ett break från det hele, inte vet jag! Det har hänt sååå mycket i mitt liv och min kropp sedan sist! Vet inte var jag ska...

    Looooong time no see.... Tänkte först dela med mig av en sång som jag är helt förälskad i just nu, det är bare å klicka igång den och lyssna och njut medan du läser resten        Det har varit mycket omkring mig senaste tiden och jag ...

Looooong time no hear!     Vilken underbar sommar det har varit och ÄR! Det är så skönt att jag också kunnat njuta för fulla muggar, även om jag inte är så stark fysiskt eller psykiskt som jag gärna ger sken av  Har haft 2 härliga semester...

      Jösses, vad tiden far i väg fort! Känns som jag var  här alldeles nyss...      Det har varit otroligt mycket tuffare att komma tillbaka än jag någonsin trott! Denna gång tog det nästan 2 veckor innan jag var något sånär stadig på ...

      Jag vill börja med att TACKA för all support, stöd jag fått och får av min familj. JAG ÄLSKAR ER av hela mitt hjärta!    TACK för mail, tankar, värme jag fått av er underbara,varmhjärtade medmänniskor omkring mig. Tack för NI finns! ...