Jag hade panik hem från sjukhuset.... "Vad ska jag säga till barnen?" De är det bästa jag har och de sista jag vill göra så fruktansvärt illa som jag antagligen måste göra med mitt besked....HJÄLP!!! Ska dom skonas från ordet "CANCER"?? Det var min första tanke! Jag måste bespara dom det hemska ordet! Inte ska dom få panik och tro att deras mamma ska dö?!? För det är väl det första man tänker på som barn/ungdom när man hör det ordet??

Till min förfäran var sonen hemma när jag och Sussi Q kommer hem! Han springer ut till mig och frågar: "Mamma, var det nåt farligt?" Vad i helvete svarar man på den frågan, när man inte är alls förberedd?? Jag hade ju inte ens hunnit tänka på vad/hur mycket jag ska säga?!?!? Jag började storböla (DET hade jag INTE tänkt göra inför barnen, utan vara saklig och lugn, så de inte blir rädda!) och hackade fram något om att det var nog inte så bra, men när detta är borta, blir mamma frisk! Hans underbara, enkla kommentar till detta var: "Vad skönt mamma! Då blir det ju bra sen!" Vad jag älskar det enkla!!!!   

Jag fick med mig en bunt med bra info och framförallt en broschyr som heter nåt i stil med: "Vad säger man till barnen?" Jag satte mig och läste igenom den, den var helt fantastisk! Då bestämde jag mig för att säga precis som det är till barnen. Det stod nämligen att undanhåller man vissa delar för dem, känner de detta och skapar istället hjärnspöken som i många fall är mycket, mycket hemskare än vad det är i verkligheten!

Så jag samlade barnen och berättade att jag har bröstcancer och kommer att opereras och att jag blir frisk sen! Sonen tyckte detta var jättebra ju, medans dottern blev jätteledsen och hade massa frågor som jag givetvis försökte besvara i den mån jag kunde. Hon blev (och är) jätterädd och orolig och jag vet att jag kommer att få ha många pratstunder med henne och försöka lugna hennes oro och rädsla. Jag skulle vända mig ut och in för att göra detta! Framförallt sa jag till barnen att de får ALDRIG vara rädda för att fråga och prata om saker/frågor som dyker upp. De får inte hålla inne med sina rädslor och frågor. Jag märkte att de "köpte" detta och lovade mig att tala om detta, även om det kanske inte alltid känns ok att snacka med mig om det. De har ju pappa och släktingar och kompisar de kan tala med, dessa underbara människor omkring oss, som finns där och ställer upp för oss i alla väder och på dygnets alla timmar. Har jag inte sagt det innan, så säger jag det nu: TACK! Ni anar inte hur mycket detta värmer! Det finns inte ord för denna värme jag känner från er alla! TACK, TACK, TACK   Jag hoppas kunna återgälda detta en vacker dag!

Detta kapitel i min historia avslutas nu men "I will be back, folks!"   

 

karin

20 november 2010 19:16

Hej Underbara du!!
Du var en sån härlig kompis till mig när jag var liten!!
Så jag hoppas att jag kan vara en härlig vän i detta nu!!
Vill du komma ifrån lite så kom till mig!!
Prata om du vill! Gå på stranden! Bara vara tjejer!!
Prata om allvar och prata om allt!! Du väljer!!
Många kramar Karin

Tea

20 november 2010 19:33

Åh va gullig du är!!!! ska jag verkligen ta en funderare på, vem vet, jag kanske dyker upp en vacker dag ;)

 

Eva Larsson

20 november 2010 19:17

Jag tror ochså att det är bäst att berätta och förklara för barnen. Jag tänker på dig

 

sanna

20 november 2010 21:40

var ärlig, visa alla sidor av känslorna, dölj inte något, sånt märker barn direkt och det sårar nog mer i längden. bättre att låta barnen följa med i ens egna känslor så att dom är förberedda på sjukdomsföljetongen, som förhoppningsvis kommer gå åt rätt håll, men håll ingenting hemligt för dom, dom älskar ju dig och vill ditt bästa och om du behöver en bra inspirationskälla, gå och besök vimmelmamman, hennes blogg är så enormt fantastiskt fin och sättet hon skriver på om sin son, och hur hon förberett honom ifall det värsta skulle hända, är gripande, önskar dig allt det bästa och tänker på dig , många varma kramar.

http://www.sannaengstrom.bloggagratis.se

Tea

20 november 2010 21:43

Tack snälla du!Det ska jag verkligen göra! Så mycket underbara människor man får kontakt med här! Tack för ditt dina inlägg

 

Eva T

21 november 2010 07:43

Så stark du var när du mötte barnen, du gjorde det så bra och jag är övertygad att ni kommer svetsas samman under den här perioden och växa i detta. Var stolt över dig själv Tea! Kramar Eva

Tea

22 november 2010 07:38

Tack Eva, det hoppas jag också! KRAM Tea

 

Make-Brossan

22 november 2010 07:38

Hej syrran!
Det var skönt att träffas i fredags och prata lite, hoppas du känner att vi har dig i tankarna. Kram!

Tea

22 november 2010 09:26

Jaa, det var det! Klart jag känner

 

Maja

22 november 2010 16:22

Tänker på dig Tea och önskar dig lycka till. Jag ber för att du ska bli helt frisk. Gott att du har Sussi som stöd. Take care. Kram Maja

Tea

23 november 2010 05:45

Tack snälla Maja, det värmer! KRAM

 

Make-Brossan

23 november 2010 07:46

Hej Syrran! Tänker på dig och hur overkligt det känns...fan, det finns inget annat än ett lyckligt slut på det här!

 

teastankar

23 november 2010 08:06

Jag ska uppbåda alla mina krafter och inre styrka för att "sparka döden i arslet" som en annan drabbad sa till mig. Exakt så är det! Jag kämpar älskade brutsi!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

THINK PINK       Evigheter sedan jag var här.... Jag kan inte förklara varför jag inte skrivit - antagligen bara behövt ta ett break från det hele, inte vet jag! Det har hänt sååå mycket i mitt liv och min kropp sedan sist! Vet inte var jag ska...

    Looooong time no see.... Tänkte först dela med mig av en sång som jag är helt förälskad i just nu, det är bare å klicka igång den och lyssna och njut medan du läser resten        Det har varit mycket omkring mig senaste tiden och jag ...

Looooong time no hear!     Vilken underbar sommar det har varit och ÄR! Det är så skönt att jag också kunnat njuta för fulla muggar, även om jag inte är så stark fysiskt eller psykiskt som jag gärna ger sken av  Har haft 2 härliga semester...

      Jösses, vad tiden far i väg fort! Känns som jag var  här alldeles nyss...      Det har varit otroligt mycket tuffare att komma tillbaka än jag någonsin trott! Denna gång tog det nästan 2 veckor innan jag var något sånär stadig på ...

      Jag vill börja med att TACKA för all support, stöd jag fått och får av min familj. JAG ÄLSKAR ER av hela mitt hjärta!    TACK för mail, tankar, värme jag fått av er underbara,varmhjärtade medmänniskor omkring mig. Tack för NI finns! ...