2010-11-16; Del 1

Idag bär det av till bröstmottagningen.

Var för ca 2 veckor sedan på mammografi och ultraljud eftersom jag känt en knuta i vä bröst - denna har jag känt redan i sommar men jag fick nog lite "struts-syndrom"! Tänkte att om jag inte låtsas om det så är det nog inte så farligt och kommer med all sannolikhet att försvinna.... icke sa nicke! Var ju tvungen att känna efter så att den försvunnit varje kväll nästan men men...

Tar med mig min allra bästa väninna, Sussi Q, kan vi kalla henne  , då de bett mig att inte komma ensam (HJÄLP!! Vad betyder det???).   

En sköterska kom med papper jag skulle fylla i - hälsodeklaration och personliga uppgifter. När jag kommer till raden där det står "Närmast anhörig" började jag skaka rejält!! Kunde knappt skriva färdigt! Fick en känsla av att detta bådar inte gott alls....

En jättetrevlig sköterska kom och visade oss till ett rum där två doktorer dök upp. Presenterade sig och sa att de var bröstkirurger.... Då gick min puls upp till 250 minst, NU fattade jag att de gjort fynd som måste opereras bort!

De undrade hur mycket info jag fått?!? INFO? Nu fick jag isande, fruktansvärd känsla i kroppen.... 

"- NADA! Jag har inte fått någon information alls av någon av vad ni hittat!"

De beklagade detta och sa att de gjort 2 fynd - en knuta i bröstet och en i armhålan och det var cancerceller i båda dessa! Hon kunde lika gärna ha slagit mig på käften!! Jag blev så chockad och ledsen att jag bara ville fly därifrån och låtsas att detta aldrig hänt!!   

Det gör man ju såklart inte, man är ju någonstans lite sansad ändå   

Jag har bröstcancer!!! Jamen, hur ska man fatta det?? Hur lätt är det att acceptera framförallt?? Kommer man någonsin att göra det? Har inga svar, men det kanske någon därute har....

När jag lugnat ner mig lite så förklarade de att inom 3-4 veckor ska jag opereras.  De kommer att göra en masektomi (ett ord till som gör att man får kalla kårar), de tar alltså bort hela vä bröst samt lymfkörtlar i armhålan! De kommer att ta bort en kroppsdel som faktiskt är rätt viktig för ens kvinnlighet men visst kan man leva utan den, det är ju inte det... Men jag VILL inte leva med ett bröst!

Hon förklarade också att de kan göra en rekonstruktion, antagligen direkt! Tack, det kändes något lite lättare i allt detta fruktansvärda!   

De var helt underbara och förklarade allt som kommer att hända och jag fick med mig broschyrer, för det måste jag erkänna, jag tror inte ens hälften fastnade i huvudet när hon pratade! Så det var tur!

Min nästa tanke var: HERREGUD! Vad ska jag säga till barnen??? De visste ju att jag skulle hit och få ett besked, men CANCER.... hur säger man det till de man vill skydda från allt ont??

En liten paus i skrivandet, jag är alldeles för ledsen för att fortsätta just nu. Jag återkommer   

 

Lis-May

19 november 2010 08:46

Det är bra att du skriver av dig alla tankar och pratar mycket om det. Jag kommer att följa din blogg och tänker mycket på dig 1000 styrkekramar till dig

Tea

19 november 2010 12:13

Tack snälla du! Så skönt att era varma ord! Det värmer.

 

Berit

19 november 2010 11:44

Du kommer att fixa det här,alla gamla
arbetskamrater finns till för dig och stöttar
dig i detta elände.

Tea

19 november 2010 12:03

Tack snälla Berit! Det värmer

 

Camilla

19 november 2010 15:00

Älskade Tea!
Gör så ont i mig att höra att du ska behöva gå igenom något sånt här, det ska ingen behöva göra!
Men du är stark och verkar inte ge upp i första taget, så det här kommer säkert bli bra tillslut.
Tänker så mkt på er! (förstår att det även måste vara jobbigt för barnen :/) Saknar er med. Massa pussar och kramar Camilla

Tea

20 november 2010 18:18

Tack älskade guddotter! Självklart är detta helt ofattbart, konstigt, jävligt! Men jag kämpar och tänker INTE låta denna parasit vinna! Saknar er också, KRAM

 

Camilla

19 november 2010 15:02

Massor ska det stå... "saknar er MASSOR" (inte med) :)

 

Karin

19 november 2010 16:26

Din gamla lekkompis och granne är med dig oxå!!
Många kramar..

Tea

20 november 2010 18:15

Tack Karin

 

Jeanette

19 november 2010 16:40

Underbara Tea!

Inte för att jag förtår vad du går igenom eftersom jag inte varit där själv men du finns i mina tankar hela tiden. Höll på att trilla av stolen bara av att läsa ditt mail, vad gör man då inte när man själv får beskedet.

Massor, massor av kramar och du kommer att klara detta.

Tea

20 november 2010 18:14

Tack Jeanette! Kram till dig också

 

Make-Brossan

19 november 2010 18:03

Lilla (tessuless)syrran, du vet vad jag sa innan. Vi finns alltid med dig men det vet du. Bra med bloggen, men glöm inte att du kan ringa också när du vill. Vi älskar dig, syrran!

Tea

20 november 2010 18:13

Älskar er också brutsi!

 

Eva

19 november 2010 22:12

Tea! Vad säger man...Vi har inte träffats på ett tag men det här berör så mycket. Men jag och du har många gemensamma "gamla" arbetskamrater som har klarat detta som du drabbats av så bra ..Du vet vilka..Du är stark och kommer klara detta också. Jag kommer följa dig också Tea. Många kramar ! Eva

Tea

20 november 2010 18:12

Tack snälla goa Eva

 

Anders O

22 november 2010 08:40

Tänker på dej Tea!

Tea

22 november 2010 09:26

Tack Anders! KRAM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

THINK PINK       Evigheter sedan jag var här.... Jag kan inte förklara varför jag inte skrivit - antagligen bara behövt ta ett break från det hele, inte vet jag! Det har hänt sååå mycket i mitt liv och min kropp sedan sist! Vet inte var jag ska...

    Looooong time no see.... Tänkte först dela med mig av en sång som jag är helt förälskad i just nu, det är bare å klicka igång den och lyssna och njut medan du läser resten        Det har varit mycket omkring mig senaste tiden och jag ...

Looooong time no hear!     Vilken underbar sommar det har varit och ÄR! Det är så skönt att jag också kunnat njuta för fulla muggar, även om jag inte är så stark fysiskt eller psykiskt som jag gärna ger sken av  Har haft 2 härliga semester...

      Jösses, vad tiden far i väg fort! Känns som jag var  här alldeles nyss...      Det har varit otroligt mycket tuffare att komma tillbaka än jag någonsin trott! Denna gång tog det nästan 2 veckor innan jag var något sånär stadig på ...

      Jag vill börja med att TACKA för all support, stöd jag fått och får av min familj. JAG ÄLSKAR ER av hela mitt hjärta!    TACK för mail, tankar, värme jag fått av er underbara,varmhjärtade medmänniskor omkring mig. Tack för NI finns! ...