Vilket fruktansvärt hemskt ord! Det är knappt man kan uttala dom. Tänkte skriva ner mina tankar och oro och frågor på denna blogg helt utan redigering och funderingar, rätt ut från mitt eget huvud. Är du i samma situation eller har nära och kära med bröstcancer får du gärna höra av dig till mig eller bara läsa här. Hoppas denna blogg är till hjälp och stöd för någon där ute.
Jag tänkte beskriva min "resa" dag för dag i den mån jag känner att jag vill/behöver skriva av mig. Vi syns i nästa inlägg vänner
Sisinlåw
19 november 2010 08:23
Vilken bra idé....ut med alla tankar istället för att grubbla själv....jag följer dig här...tänker på dig istort sett heeeela tiden, utan att jag ens tänker på att jag tänker på dig så märker jag helt plötsligt att jag tänker på dig...eeeh är du med på vad jag menar??
Du vet vart vi finns och att vi finns...när du vill!!!
All kärlek, styrka och vad du än behöver nu från mig till dig
Eva
19 november 2010 08:28
Hej
Jag Kommer att följa din blogg.
Tea, du fixar detta. Det är många år sedan vi träffades och jag blev glad när jag hittade dig på FB
Kram
teastankar
19 november 2010 09:56
Tack godingar! KRAM Tea
Thomas
19 november 2010 11:53
Hej Tea
Behåll ditt skratt och ditt goda humör,det hjälper dig igenom de svåraste .
Det här kommer att gå bra.
Tänker på dig
kram
Tea
19 november 2010 14:16
Tack snälla Thomas! Jag ska verkligen försöka! Ha det så bra! KRAM
Inger
19 november 2010 15:26
Hej Tea! Jättebra att du skriver! Allt kommer att gå bra, det är jag övertygad om, även fast det blir och är jättejobbigt. Tänker på dej ofta! Stor KRAM Från Inger i U-hamn.
Tea
20 november 2010 18:17
Tack snälla Inger! Klart det blir en skumpig väg här framöver, men är man stadig vid ratten, går det också bra ;) Tack för omtanken! KRAM
Leo
20 november 2010 09:19
Du är ljuset som alltid finns
När det regnar så är du där
När det är natt så finns du i mina drömmar
Du fyller mitt hjärta med kärlek
Du är mitt hjärta
Du är min själ
Du är den jag lever för
Snart springer vi och leker på stranden igen
Leo
Tea
20 november 2010 18:12
Tack älskade Leo
Ann-Marie Ekberg
21 november 2010 17:43
Hej Tea Jag kommer att följa dig på din resa till ett frisk liv.
Har gått genom det med mina två systrar de har båda tagit bort en del av brösten och min ena syster har även tagit bort lymfa i armhålen. Båda mår bra idag. Syster nr 1 opererade sig för 4 år sedan syster nr 2 förra året. Du är inte ensam, du klarar det , men förstår att det är tungt. Ha det så gott som det nu går.
Kramar Ann-Marie
Tea
22 november 2010 07:39
Tack Ann-Marie, det är så skönt med allt stöd jag får
kirsten
22 november 2010 11:33
Tea, du är en optimist, du fixar det, jag har andra nära inpå som har tagit bort brösten o det har gått jättebra! Så också för dig,
va fint Leo skrev till dig, va härligt, du har allas stöd o kärlek, kramar Kirsten
Tea
23 november 2010 05:45
Tack goa Kirsten! Det har jag verkligen! KRAM