Sun is here soon.....  

Jaha! Då satt man här igen... uppkopplad för att få den 4:e cellgiftsbehandlingen - den 1:a av 3 "Taxotere"-doser (för den nu som vill veta det  ) 

och lutar sig tillbaka och kollar in vårdojorna....

Nu är det endast en sorts cellgift så detta tog bara ca 1,5 tim totalt med koksaltet som också ska genom venerna - piece of cake!   Under denna tid (kort som lång) så hinner man tänka mycket! Jag är ju nu mer än halvvägs genom mina cellgiftsbehandlingar och NU börjar tankarna komma om livet, döden, framtiden.... Jag satt här och tänkte på hur mycket vi tar för givet i våra liv. Hörde någon som sa mycket klokt men en mening fastnade: "Du kan välja att ha många vänner och familj omkring dig men de riktigt godhjärtade visar sitt ärliga hjärta i krissituationer!" Så sant som det är sagt! Jag har ju sagt detta massor av gånger säkert men ni som tänker på mig och ger mig massa feedback och stöd: TACK! Vad skulle jag göra utan er?? Det behövs inte massa snack och "klapp på axeln" och "vad synd det är om dig", det betackar jag mig för, jag blir så blödig och gråtmild då. Bara en kram och ett leende är oftast allt som behövs.   

Jag har ju alltid var av typen: "Klarar mig själv!"    Men nu har jag fått lära mig att ta hjälp av de utsträckta händerna. Min familj & Sussi Q! Det finns inga bättre människor i hela världen!     Det är inte helt lätt för en egensinnig finne som mig.... KAN SJÄLV, KAN SJÄLV! SKA KUNNA SJÄLV!  Jag har någonstans på vägen äntligen fattat att jag faktiskt inte ORKAR och kan allting själv just nu. Detta går ju i vågor också beroende på dagens status, som jag kallar det!

Hittills har jag haft ca 1-1,5 vecka mellan behandlingarna som jag mått relativt bra och t o m kunnat jobba halvtid! Detta har ju varit fantastiskt för mig att kunna göra! Känna  mig som en "vanlig" människa åtminstone då och då....   

Denna gången är helt annorlunda jämfört med de andra behandlingarna!! Jag fick min dos i onsdags och laddade med 2x16 tabl kortison mot illamående och värk dagen innan, samma dag och dagen efter behandlingen. Jag gick till min kära mor efteråt och fick lite lunch. Jag kan bara säga en sak: NADA hände den kvällen av gifterna, förutom att man inte sover särskilt bra, speedad som man blir av kortisonet!    Detta är ju en ny upplevelse för mig! Bakiskänslan har ju innfunnit sig direkt samma kväll innan. INGENTING! Jösses! Man är ju konstigt funtad, samtidigt som man givetvis blir asglad för detta, undrar man vad som väntar runt hörnet, hur blir det när kortisonet gått ut kroppen??   

Jag traskade till jobbet på torsdagen och det enda jag kände var att benen var som cementklumpar när jag klev in på kontoret! Helt otroligt! Har jobbat fredag också! Det låter fånigt men jag blir lycklig av det! Att få känna att jag kan göra lite nytta!

Värken som kommer allteftersom i benen och lederna har jag  ju varit beredd på!   och det KOM på fredagen.... men detta är något helt annat än illamående och den otroliga svaghet jag känt innan! Värken sitter där som ett konstant molande men vad gör det?? Jag mår efter omständigheterna helt ok! Det som är mer påtagligt är att mina smaklökar totalt övergivit mig!   Jag känner ingen smak av det jag äter och dricker, utan försöker minnas hur det brukade smaka. Känns som tungan är svullen och omgiven av en hinna som inte går att borsta bort! Mindre behagligt!

Igår rök även över hälften av ögonfransarna! Tänk vad konstigt om alla ryker! Då gäller det att hitta bra sätt att måla sig - jättkonstigt att inte kunna använda mascara! Detta är ju ett löjligt "problem" men har man nu kluddat på sig smörjan i alla år, så ÄR det konstigt! och man SER konstig ut!

Idag kommer min högra hand och vän, Sussi Q och ska hjälpa mig handla. Min älskade son fyller 13 imorgon och det måste firas! Släkten kommer på lite fika, det ska bli görmysigt!   

Känner mig faktiskt jättetrött nu och ska vila lite innan handlingen sätter igång.

Våren är här! Det spritter i hela kroppen! Ta vara på denna underbara årstid! PUSS & KRAM  hela hela dan!