Denna sång gör mig sååååå glad!!!!   

Nu är våren här på riktigt!!! Det spritter i hela kroppen och man känner sig fullkomligt lycklig! Tänk vad lite vårkänslor kan göra med en människa  

Jag berättade om den obeskrivliga trötthet som drabbade mig efter förra behandlingen och den höll i sig i en vecka!!   Känns nästan som gifterna "späds på" efter varje gång. Nog har jag varit trött och lätt till jävligt illamående efter varje behandling men DETTA var sanslöst! Tänk att bara ställa sig upp och göra lite frukost kändes som ett maratonlopp!   Bättre än så går inte att förklara!  

Jag skulle dels till Heimdals och ta blodtrycket (jaaa, vissa drabbas av precis allt möjligt!!) och till sjukhuset för att lägga om min piccline förrförra torsdagen - alltså lite mer än en vecka efter behandlingen. Jag tog god tid på mig och gjorde mig iordning. Kände mig helt svimfärdig när jag tagit på mig stövlarna!   Fick sätta mig ner en stund och hämta andan. Kände nog att detta projektet var en urbota idiotisk idé! Men, man har ju sin finska sisu så jag gick så sakteliga ner till vårdcentralen som ligger ca 5 min promenadväg hemifrån. När jag fått upp en trappa till nästa våning där distriktssköterskan befinner sig, började det svartna för ögonen och jag slängde mig ner på närmaste stol. Vilken tur det inte satt någon där just då, de hade nog börjat undra!    Sköterskan kom och hämtade mig innan jag hunnit hämta mig! Hon kom fram till mig och undrade hur det var fatt!?!    Jag bad att få lägga mig ner lite på britsen inne hos henne och hon hjälpte mig dit förstås, snäll som hon var!   Jag låg där ca en kvart och fick vatten och hade det jätteskönt! Hon försökte ta blodtryck och puls 2 ggr utan att det gav något utslag i apparaten!! Jag var ju tvungen att fråga om jag levde eller inte??!!   Efter 3:e försöket visade sig att jag hade ett blodtryck på 80/90!?! Inte SÅ konstigt jag var yr i bollen! Sköterskan erkände att hon blev riktigt rädd och ville ringa ambulansen! "- Nähä du" sa jag! "-Detta är bara biverkningar av cellgifterna och jag ligger nog lägst i vita blodkroppar idag, så det är ingen fara och jag går hem och vilar nu!" Detta gjorde jag givetvis men svimmade i hallen när jag kom hem! Dessa förbenade 3 trappor jag har innan jag är hemma, dagar som denna tar dessa kål på mig!    Picclinen och blodproverna togs nästa dag istället, jag hade aldrig pallat att ta mig till sjukhuset också! Det visade sig att jag hade rätt, mina vita blodkroppar låg väldigt lågt, så jag fick akta mig för smitta och höra av mig direkt om jag fick feber. Jag klarade mig! Thank you very much!

Nu har det gått 3 veckor igen! Jag fattar inte hur fort tiden går egentligen! Hela förra veckan har jag arbetat halvtid och det har känts så himla underbart! Jag är ju TEA på jobbet!   Jag glömmer bort sjukdom, biverkningar, peruk, "bakis" känslan!  Bara få komma dit och förhoppningsvis göra lite nytta också. Samtidigt som jag får utlopp för mitt sociala behov med mina underbara kollegor. Jag har nog de bästa som kan uppbringas fakkiz (som min brorsdotter säger  )  Sanslöst underbart! Tänk va lite miljöombyte kan göra! Jag är sååå tacksam för att jag har ett arbete där jag kan dyka upp som gubben i lådan    de dagar jag orkar och kan och alla verkar så himla glada NÄR jag väl dyker upp!   Herregud, blir alldeles tårögd när jag tänker på det.  God bless them!

På onsdag är det dags för nästa kur! Nu blir det 3 ggr med en ny sorts cellgift. Man kan bara hoppas att den är något snällare än de 3 andra gifterna jag fick! Har hört mig för lite och mailat med andra drabbade och tveklöst verkar det som denna också ger biverkningar i form av trötthet och muskelvärk.

Jag får ladda på med kortison idag, imorgon och på onsdag morgon - 16 tabletter varje gång! Kommer att vara helspeedad efter dessa! Hoppas bara jag kan sova ordentligt!

Håll tummarna att allt går bra och att biverkningarna blir snällare!

Tack för att ni finns! Jag älskar er omtanke och snälla ord!   

Ses i nästa! Tack för att ni orkar läsa! PUSS & KRAM hela dan!