Tack för den underbara dikten och det vackra kortet! Jag har den framme hela tiden och blir rörd när jag läser dikten   

Det var denna dag jag skulle få veta ALLT! Allt om vad som kommer att hända - när, var och framförallt hur?? Frågorna hopade sig i huvudet och jag såg att min älskade Sussi Q hade ett anteckningsblock med sig när jag hämtade henne från jobbet, denna smarta människa    Tänk så mycket av sin tid hon har tillbringat med mig på sjukhuset, hemma och alla ärenden och all hjälp jag fått och får av henne! All tid hon förlorat på jobbet, detta får jag så dåligt samvete för. Jag önskar att jag en vacker dag kommer att kunna återgälda allt och finnas där för henne när hon behöver mig.   Helst skulle jag vilja vinna en massa pengar, så skulle hon få massor för all lön hon förlorat!   Tack älskade syster, du vet hur mycket jag uppskattar dig, hoppas jag visar det tillräckligt!

Jag var väldigt sammanbiten och tung i huvudet i väntrummet men kände egentligen ingen oro, hoppades bara att jag inte skulle glömma fråga viktiga saker. De "viktiga frågorna" satt som i en seg kola just där och då, välinpackade och rätt tröga att få ut!   En jättegullig sköterska kom och hämtade oss och vi fick sätta oss i ett undersökningsrum och det dröjde inte länge innan min doktor dök upp. Mycket behaglig och trevlig och rätt kul prick faktiskt!   (såhär ritade han sig själv på mitt behandlingsdiagram, som jag berättar om senare).

Han berättade och ritade upp en cancercell och att dessa har receptorer och att de förökar sig i snabb takt. Cellgifterna som jag kommer att få gör att, om det skulle finnas några cancerceller kvar någonstans som inte setts ännu, de täpper till receptorn på cancercellen, så att den förtvinar och dör. Nu ska det ju inte finnas några cancerceller kvar enligt läkarna, men min behandling som jag nu kommer att få gör att ALLT som eventuellt kan finnas dör och förhoppningsvis aldrig kommer tillbaka.

Dagen innan behandlingen börjar ska de sätta in en venkateter, en s k "Piccline" i överarmen. Det sätter en lokalbedövning först och med hjälp av ultraljud för de in venkatetern genom en lämplig ven upp i armen och över bröstkorgen så "änden" hamnar någonstans över hjärttrakten. Så den katetern är lång! Ingen vanlig droppnål precis!   

Nästa magiska datum för mig blir 2011-02-09!!! Då börjar min cellgiftsbehandling! Det är med mycket blandade känslor jag tänker på detta - hopp, oro, glädje, rädsla, spänning, och ännu mer rädsla....   ett enda virrvarr....

Jag kommer att få 3 olika cellgifter var 3:e vecka x 3. Därefter  2 ggr med ett cellgift och 1 gång med 1 cellgift och 1 hormon. Jag ska visa mitt behandlingsdiagram som han ritade upp, gubben som han ritade föreställer alltså honom och det är de tidpunkter ungefär på mitt tidsschema som jag kommer att träffa honom;

När denna behandling är över (efter ca 18 veckor) kommer jag att få gå dit var 3:e vecka i 1 års tid (!) och få hormondropp. Dessutom kommer jag att få äta hormoner i 5 års tid. En riktig "cocktail" alltså!   

Jag har ju förstått att detta är en mycket tuff behandling, ingen snack om saken! Det enda som är helt säkert när det gäller biverkningar är att jag kommer att tappa håret, antagligen mellan 2:a och 3:e kuren. Det känns jättetufft att tänka på, inte så att jag har världens tjockaste och vackraste hår, det handlar inte om det, det är ju en del av ens kvinnlighet att ha hår på huvudet och fixa till och känna sig fin!   Jag fick en rekvisition till en perukmakare i stan och jag ska verkligen se till att den blir fin! Sedan kommer jag att göra som jag tänkt från början, så fort jag märker att jag börjar tappa mer hår än vanligt i borsten, då tar vi fram trimmern och kapar av det! Skulle tro att jag och Sussi Q får stärka oss med ett glas vin innan och efter, eller varför inte.....

 Jag tar hellre den sorgen där och då och sätter en fin rosett kring mitt "gamla" hår och sparar som ett minne, än att tappa mer och mer och må dåligt av att se hur stora tussar ramlar av! NEJ! Det vägrar jag utsätta mig själv för!   

Jag fick med mig en helt bunt med information och papper att ta med hem och läsa igenom:

Träffade en helt underbra sköterska som gick igenom alltihop med mig och Sussi Q.  Det är verkligen speciella människor som jobbar på en canceravdelning - de har liksom en värme och godhet i ögon och sitt sätt, samtidigt som de har glimten i ögat och har en stor kunskap om hur vi "stackare" är funtade. Tålmodiga så in i norden är de också, tänk så mycket frågor de får hela tiden, säkert samma saker som de får upprepa gång på gång... Det känns tryggt, jag kommer ju att tillbringa en hel del tid här framöver! De är värda sin vikt i guld!   

Det finns mycket biverkningar när man får en kur som denna, och jag vill verkligen veta vad som kan komma att hända mig, men jag vet samtidigt att alla reagerar olika! Så jag har inte ut någonting i förskott utan får ta dagarna som de kommer, däremot tycker jag det är skönt att känna till biverkningarna, jag gillar inte överraskningar av den sorten!   Därför går jag inte in i detalj när det gäller det här och nu, utan jag skriver av mig allteftersom.

Jag kommer att ingå i en studie för läkemedel mot illamåendet. Jag kommer då att få föra dagbok över vilka mediciner jag tar och hur dessa hjälper. Känns bra att få en "uppgift" mitt i allt !     

Jag har en behaglig vecka framför mig:

Måndag = underbar behandling av rygg och höft av "min" Lena   

Tisdag = gruppterapi (?!?) Ska träffa ett gäng som är i samma situation som jag själv. Kan bli riktigt intressant att prata med likasinnade och höra deras upplevelser. Mycket lärorikt!

Onsdag = Återbesök till sjukgymnasten för ryggen. Övningarna som jag skulle göra hemma har väl inte haft någon direkt effekt, men skam den som ger sig!

Lördag-söndag = då åker jag till min underbara väninna i Varberg! Åh, vad jag längtar! Det ska bli så skönt att komma hemifrån och bara vara! Sitta och dricka lite vin och ljuga bort några timmar! Hoppas veckan gårt fort nu!   

Jag ska ju jobba halvtid också givetvis! Gick faktiskt en kurs i fredags på jobbet - Hjärt- och Lungräddning! Det var nyttigt! Rekommenderas till alla!

Just nu känner jag mig som den där raketen som aldrig small av..... man väntar och väntar och undrar om någonting alls kommer att hända, vågar inte gå fram, för då kan den explodera i ansiktet!   

Nä, nu mina vänner ska jag göra något riktigt kul! Ska gå iväg och titta på min son som spelar volleyboll-cup! Sedan blir det middag med mamsen och lillbrorsan! En  mycket trevlig söndag alltså!

Ha en riktigt härlig söndag och vecka! Vi hörs och syns i nästa!

KRAM hela dan!

 

Budda

31 januari 2011 19:04

Hejsan,
jag har läst ditt utförliga inlägg och vill lyckönska med allt.

Jag tackar för mailet. Har inte orkar svara. Är trött på tuttar. :)

Styrkekram från Budda.

Tea

4 februari 2011 09:16

Förstår dig :) Lycka till själv! KRAM från Tea

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

THINK PINK       Evigheter sedan jag var här.... Jag kan inte förklara varför jag inte skrivit - antagligen bara behövt ta ett break från det hele, inte vet jag! Det har hänt sååå mycket i mitt liv och min kropp sedan sist! Vet inte var jag ska...

    Looooong time no see.... Tänkte först dela med mig av en sång som jag är helt förälskad i just nu, det är bare å klicka igång den och lyssna och njut medan du läser resten        Det har varit mycket omkring mig senaste tiden och jag ...

Looooong time no hear!     Vilken underbar sommar det har varit och ÄR! Det är så skönt att jag också kunnat njuta för fulla muggar, även om jag inte är så stark fysiskt eller psykiskt som jag gärna ger sken av  Har haft 2 härliga semester...

      Jösses, vad tiden far i väg fort! Känns som jag var  här alldeles nyss...      Det har varit otroligt mycket tuffare att komma tillbaka än jag någonsin trott! Denna gång tog det nästan 2 veckor innan jag var något sånär stadig på ...

      Jag vill börja med att TACKA för all support, stöd jag fått och får av min familj. JAG ÄLSKAR ER av hela mitt hjärta!    TACK för mail, tankar, värme jag fått av er underbara,varmhjärtade medmänniskor omkring mig. Tack för NI finns! ...