Nytt år! 2011! Ett nytt år och ett nytt cancerfritt år! Tänk va skönt det känns att säga - cancerfri! Jag har ju tidigare tjatat om hur fort allt gått och jag inte hunnit med, det kan jag säga fortfarande. Det HAR gått fort och jag är inte med alls...      Känns som jag gillar läget och bara ÄR och försöker ta hand om mig själv så gott det går... och DET går ju sådär...

Trettondagsafton står jag i badrummet och gör mig iordning för träff med Susi Q. Vi skulle laga lite mat och drick lite vin och sitta och ljuga och bara mysa. Tyvärr så råkade jag tappa en bomullstuss på badrumsgolvet och böjer mig ner för att ta upp den och vad händer?? ATTAN vilken smärta i ryggen! Benen bara vek sig och där låg jag som en våt fläck på golvet med en smärta jag inte minns att jag känt nån gång!    Fick krypa ut i vardagsrummet och lägga mig i soffan och bara andas. Susi Q kom upp efter ett tag och när hon såg vilket skick jag var i, tvingade hon mig att ringa 1177    När jag hade krystat fram vad som var fatt, skickade de en ambulans! Jag bor på högst upp i huset med spiraltrappa och utan hiss! De insåg snabbt att en bår var inte att tänka på, så de försökte ge mig smärtstillande så jag kunde med stöd av dem gå ner själv. Detta misslyckades då mina ådror inte alls ville vara med och kröp undan. De gav upp när jag såg ut som en nåldyna och erbjöd mig lustgas istället. Jag tackade nej till det, man blir ju helt yr i knoppen av det!    Då kom den finska sisun fram, av ren vilja tog jag mig ner för trapporna, sakta och ett steg i taget och fick nästan hänga på den stackars ambulansskötaren. Väl nere på båren och i ambulansen trodde jag att jag skulle smälla av, så ont hade jag! Sköterskan tog blodtrycket, 200/100! Jösses, inte konstigt jag var helt yr av smärta!   Min älskade Susi Q stod vid min sida hela tiden. Vad hade jag gjort utan henne i mitt liv? Jag kan ju säga att det blev en del väntan på akuten, förvånade? Men jag fick snabbt smärtlindring, först kom de med 2 alvedon! Jag bara tittade på sköterskan och bad henne komma med ett bättre bud! Inte sjutton hjälper dom! Då kom hon med 2 andra tabletter som jag inte minns namnet på men jösses, de tog nästan bort smärtan! Vid det laget var både jag och Susi Q övertrötta, så denna drog gjorde att jag började skratta hysteriskt och hon var inte sen att hänga på. Där låg jag och hon satt bredvid i en korridor utanför Ortopeden och gapskrattade!   En av sköterskorna tyckte det var kul att någon tyckte det var roligt där! Fick sent omsider träffa läkaren som konstaterade att jag hade ett akut ryggskott och skulle läggas in. Läggs man in för sånt? Ge mig droger och skicka hem mig! Men så blev det och 3 på morgonen kom jag upp till T-huset, E51, rum 22, som jag delade men en jättmysig dam i 4 dagar! Vilken avdelning, nytt och fräscht och jag blev så väl omhändertagen, så jag insåg snabbt att detta var det bästa för mig just då. Röntgen visade nästa morgon att jag hade ingen diskbråck eller kotförskjutning i ryggen, tacka för det!

Min kirurg från bröstoperationen råkade se att jag var inlagd så hon kom och hälsade på mig och undrade vad sjutton jag gjorde där?    Alla jag har talat med har tyckt att det räcker väl nu? Du har väl haft nog med jävelskap? Det tycker verkligen jag med! Nu räcker det! Kan jag inte bara få va ifred och läka och hämta mig efter canceroperationen? Näää då, man ska få ryggskott också. Satt faktiskt och skojade med damen jag delade rum med om att nu när jag ligger på Ortopeden, vore det väl lämpligt om jag bröt benet också! Snacka om mörk humor!   

Men nu när jag ändå faktiskt låg inne tyckte min kirurg att jag skulle göra fler undersökningar. Så jag fick tid till datortomografi av bröst och buk och senare även en skelettröntgen. Datortomografin tyckte jag var läskig! När de sprutade in kontrastvätska med jetstråle (kändes det som) mådde jag jätteilla! De drog fram mig ur tunneln och jag fick andas en stund och då gick  det över. Sedan kom en läskig varm känsla från huvudet och ända ner till ändan. Det kändes som man pinkade på sig! HJÄLP!    De lugnade mig när allt var klart, att det kändes bara så, jag hade inte kissat på mig. Tack och lov!

På eftermiddagen kom svaret, jag hade inga förändringar i ryggen och heller inga tumörer! En suck av lättnad! Tack gode gud! Det var så skönt att höra! Nu återstår skelettröntgen men jag är faktiskt inte orolig. Jag tror och hoppas att cancern är borta! Forever!

Försökte även luska hos Onkologen när mina behandlingar börjar. Fick inget besked, allt var inte klart med min remiss men de skulle fixa det på måndagen. Så jag tänker ringa imorgon för att få ett besked, nu vill jag veta! Jag vill veta om och hur länge jag ska arbeta innan detta börjar. Jag har ju levt i min lilla "bubbla" den senaste månaden och var redo att börja halvtid igår, måndag. Detta sket ju sig fullständigt, jag kan knappt sitta än. Men jag jobbar på det och tänker börja nästa måndag, förutsatt att mina behandlingar inte börjar då. Snacka om 2 steg fram och femtielva tillbaka....    

Nu börjar drogernas verkan ge vika och jag får vila innan jag ska ta nästa dos. Sicken tur man inte blir beroende så länge man tar dom när man har smärtor.

PUSS & KRAM hela hela dan!