Fick denna underbara bukett av mina medarbetare och kollegor i branschen, tusen tack! Buketten är så vacker och jag tittar på den och ler och tänker på vilka härliga och omtänksamma människor jag omges av   

Jag var hemma totalt 1,5 vecka efter sjukhusvistelsen efter ryggskottet och har blivit mycket bättre. Hoppade omkring på mina kryckor, gjorde de övningar som sjukgymnasten lärde mig + de som jag måste göra dagligen för mitt ärr och armen.    Jag har nog aldrig löst så mycket korsord och läst så mycket som jag gjort nu när jag varit hemma! Men jag kände att NU var det dags att försöka sig på att jobba lite igen, har börjat bli rastlös trots all underhållning och tidsfördriv jag försökt mig på   

Sagt och gjort! Jag ringde chefen (igen) och sa att vi gör ett nytt försök på måndag och jag kommer vid 10-tiden, skulle till sårsköterskan först och ha ett uttömmande samtal med henne först   

När jag kom till sjukhuset på måndagen var kirurgen där som opererade mig. Hon berättade att de fått tillbaka svaren på de extra analyser som gjorts av tumörerna. Nu fick jag reda på att de tagit ca 32 lymfkörtlar ur armhålan?!? Jösses! Inte konstigt den inte funkar som den ska!   Hon sa även att tumörerna var av den elakaste sorten, så jag kommer att få cellgifter och hormoner (som jag ska knapra på i 5 år!). Det positiva hon hade att säga var att det inte fanns något mer i lymfkörtlarna (förutom den som var angripen) samt att de tittat noggrannare på magnetröntgenbilderna och att de inte visade några fler tumörer! Pust och suck! Tack!   Jag har alltså en tuff cellgiftsbehandling framför mig, så mycket har jag förstått. Följdfrågan kom ju direkt; "NÄR börjar behandlingen?" Hon sa att det går fort nu när alla prover är klara. Gött mos! Tänk att se fram mot något som kommer att bli en pärs! Väldigt blandade känslor kring detta.

Nåväl, jag har nu jobbat i mer än 1 vecka på halvtid och det är precis vad jag klarar av just nu. Det har verkligen känts, helt slut efter 4 tim arbete! JAG?? som alltid jobbat som en dåre och aldrig varit borta längre än vad min semester har varit?!?   Lite mer pressat är det när jag inte riktigt får jobba de tider jag hade önskat.

Jag är inte så stark som jag vill tro och låta påskina för alla andra. Det är bara mina närmaste som ser bakom min "fasad" och det är gott nog. Tacksam för allt stöd jag får av dem och alla andra i min omgivning! Jag förstår att det inte kan vara lätt för någon att veta hur det egentligen är, jag ser ju helt frisk och återställd ut! De ser ju inte det som finns innanför - min svaghet, mina torkade tårar och min oro. Hur ska de kunna göra det? Jag döljer det så väl! Människor blir oftast så illa berörda om jag visar upp "min inre sida" som jag vill kalla den. De vet helt enkelt inte hur de ska tackla detta, så jag låter bli!   Jag har mina närmaste och goa omkring mig som jag kan vara helt mig själv kring och som blir ledsna och skrattar med mig, vilket i sin tur är befriande!    Tänk att träffa någon bekant i affären och ställa sig och kramas och stortjuta, hur skulle DET se ut? Folk skulle ju undra om man var redo för tvångströjan!    Ha, ha den erfarenheten har man ju sluppit hittills!

Ringde till Onkologen idag, måndag, och hoppades att jag skulle få några svar på när min behandling är planerad. Icke sa Nicke! Sekreteraren hänvisade till sköterskan och sköterskan hänvisade tillbaka till sekreteraren. Då gav jag upp! Ska det vara så himla svårt att få ett besked???   

När jag kommer hem idag, har jag ett kuvert från sjukhuset! JIPIII!! Glöm och dröm, det var en faktura på ett missat besök till ortopedtekniska!!?? Vad sjutton hände HÄR nu då? Jag har ju väntat SÅ på att få komma dit och prova ut min lite mer "ordinarie" bröstprotes! Jag har ju inte ens fått en kallelse!  Precis som om jag skulle strunta i att gå dit! Vad tror dom?? Jag började gråta! Skulle det vara så svårt att lyfta luren och fråga var jag är eller vad jag håller på med som inte kommer?? Jag är sååå besviken och ledsen!   

Jag är för övrigt så jävla trött på folk som snackar och snackar och inte håller vad de lovar! Jag tänker inte ödsla en minut av min tid eller energi på människor av den sorten mer i hela mitt liv! Så det så!   

Usch, vad mycket negativt det var idag inom mig, men det måste ut också! Känns redan bättre, klockan är 02.12 på natten och jag kan inte sova! Jag är inte alls i balans för tillfället, det har varit lite för mycket omkring mig och tårarna bara rinner, men vad gör det? Låt dom! Det känns så mycket bättre när de torkat och jag förhoppningsvis kan lägga mig och sova och gå upp i morgon och se till att mina älskade barn får en näringsrik frukost innan de går till skolan. Sedan har jag en del timmar innan jag kan gå till jobbet, jag får nämligen inte komma förrän 12.30 på dagarna!?! Sedan ska man hem och handla lite först, laga maten, köra lite läxor med barnen. Nu har jag ett ex som tar en stor del av detta och jag är så tacksam för detta just nu. Satt ikväll med Wille och en inlämningsuppgift han hade till skolan, de skulle skriva en insändare! Det var riktigt kul! Han är för rolig! Han ifrågasatte hemläxornas vara eller icke vara! Ni kan ju gissa vilket han föredrog!   Riktigt bra blev det faktiskt! He´s clever, that dude!

Nu ska jag torka min tårar, både av glädje och sorg och försöka få lite sömn innan morgondagens härliga ljus är här!

Good Night! Sleep tight! Puss & Kram (fast hela natten denna gång!)   

 

karin

25 januari 2011 06:18

Många ,många kramar till dig!!!!! <3
Karin

 

Eva Larsson

25 januari 2011 10:43

Släpp din känslor loss, tårar som skratt. Allt måste ut...........
Tycker om din blogg, du skriver så att man själv kan känna dina känslor.Även om jag inte tycker om det du drabbats av, så skriver du om något som alla kan drabbas av......
En trogen läsare :o)
Styrkekram <3
Eva

 

Britt-Mari Sjöhage

25 januari 2011 11:41

En massa varma kramar till dig <3

/Bitte

Tea

27 januari 2011 09:23

Tack alla härliga människor för era värmande ord

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

THINK PINK       Evigheter sedan jag var här.... Jag kan inte förklara varför jag inte skrivit - antagligen bara behövt ta ett break från det hele, inte vet jag! Det har hänt sååå mycket i mitt liv och min kropp sedan sist! Vet inte var jag ska...

    Looooong time no see.... Tänkte först dela med mig av en sång som jag är helt förälskad i just nu, det är bare å klicka igång den och lyssna och njut medan du läser resten        Det har varit mycket omkring mig senaste tiden och jag ...

Looooong time no hear!     Vilken underbar sommar det har varit och ÄR! Det är så skönt att jag också kunnat njuta för fulla muggar, även om jag inte är så stark fysiskt eller psykiskt som jag gärna ger sken av  Har haft 2 härliga semester...

      Jösses, vad tiden far i väg fort! Känns som jag var  här alldeles nyss...      Det har varit otroligt mycket tuffare att komma tillbaka än jag någonsin trott! Denna gång tog det nästan 2 veckor innan jag var något sånär stadig på ...

      Jag vill börja med att TACKA för all support, stöd jag fått och får av min familj. JAG ÄLSKAR ER av hela mitt hjärta!    TACK för mail, tankar, värme jag fått av er underbara,varmhjärtade medmänniskor omkring mig. Tack för NI finns! ...